Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 januari 1852, sida 1

spart er detta besök. Jag slyttar den 8 April. Tycker ni ej att det år tidigt nog? — Måhånda! men dock, med ett vilkor vill jag förklara mig nåjd. — Hvilket ? — Det, att ni högtidligen förbinder er, att hådanefter icke för hvad orsaks skull som helst och under intet söregifvande, ingå uti hr Lubois magasin. — Denna förbindelse år overkställbar. — Då, måste jag upprepa det: sått ut dag och timme? — Nej herre, nej! påstå det icke, det tjenar till ingenting! — Hum! hvad skall det betyda? gör ni narr af mig, hr Claude? skulle ni oaktadt er obestridliga styrka kunna vara rådd? eller hushållar ni så noga dermed, att anledningen till vår tvist ej synes er vara vård ett sörsök att anvånda den? Claude nedböjde hufvudet, och en dof suck framtrångde ur hans bråst. — Ack, jo, visserligen, mumlade han, får ett sådant föremål skulle jag anse mig årad att få utgjuta ånda till sista blodsdroppan. . I dag . . förlåt! . .. men det år en sak som blott rörer mig och jag eger således råt