Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 januari 1852, sida 1

ini —— muntra framåtskridandets ide inom Kyrkostaten, der det såg så förruttnadt ut, att de sem stormakternas gesandter funno sig befogade att den 31 Maj 1831 i en tacksägelseskrift till påfliga regeringen rekommendera företaget att förbåttra administrationen. Derför gjorde också Ultramontanerna från första början den reformerande påfven motstånd och bekåmpade den revolution ofvanifrån som han började; de hafva nu, enligt sin egen tanke, den triumfen, icke allenast att se Pius IX fullkomligt återvånd under ultramontanismens ok, utan äfven att inlör verlden hafva ett eklatant exempel mera derpå, att reformer, de må gålla hvad som hellst, icke åro annat ån uppfordringar till revolution; att den revolution som utgår från en reformation, framför allt vånder sig mot reformernas upphofsmån, hvilka sedan måste vara glade om de i en restauration kunna rådda sig från de vilda andar, dem de visserligen förmått frambesvårja, men till hvilkas utdrifvande den förtrollande formeln och mak ten fattas dem. Pius IX framstår såsom ett lårorikt exempel för hela Europa. Enligt, alla de upplysningar som förmå genomtrånga den ultramontanska etikettens täta slöja, år han nu, efter sitt återvåndande till restaurationen, efter sin underkastelse under det grymma, fanatiska och förslöande motständssystem, hvari han under en semtioärig lesnad skådat sitt fåderneslands fiende, hela Italiens skam och olycka, lika olycklig och nedböjd, som han kånde sig lycklig och upplyftad, då han i början af sin regering uppmuntrade framåtskridandets ide; då detta italienska folk, som tycktes vara petrificeradt under den mörkaste despotisms jernok, började andas på nytt, liksom om en ny verldshistorisk morgon börjat gry för detta af naturen så rikt utrustade verldshistoriska land; då det knappt gafs ett namn som nåmndes med så mycken förhoppning och beundran, som Pius IX; då päfvemakten, denna legend från fordna dagar, detta på indragningsstat stålda prebende, ånnu en gång började vinna betydelse och inflytande. Det eviga Rom, som då tycktes vilja blifva utgångspunkten för en ny lifsepok för Enropa, har nu blifvit restaurations-intrigernas hård. Men det nåt, som korsspindeln spann för att fånga flugorna, håller honom sjelf fången. Pius IX, som öfvergaf reformernas sak, emedan han fordrade att reformerna, iderna och folket, såsom ett lam, skulle af honom låta valla sig och åter införas i stallet, emedan han önskade att fullkomligt blifva herre öfver den rörelse som han uppvåckt — år nu en slaf under restaurationen och de ultramontanska intrigerna. Kardinal Antonelli, den romerska Hassenpflug, som nu regerar i Rom, skulle såkerligen varit den sista, hvilken Pius, så långe han ånnu var fri och hångaf sig åt tankarna på sin sjelfregering, skulle valt till minister . eller snarare till förmyndare och rikssöreständare. Kardinal-ministern år fullkomliga mot92 C::5