Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 januari 1852, sida 2

——————7—777 Hon tvårstannade och rodnade, ty hon begrep att ett sådant anbud ej skulle synas Claude allvarligt, och att sjelfva hennes afbrott borde låta honom fatta hennes tanka. — Under detta stod Jeanne Marie lutad öfver fönsterkarmen och kastade liknöjga blickar långs efter satan. Plötslisen utstötte hon ett rop och drog sig från fönstret. — Aj, herre Gud! sade hon, om jag ej bedrar mig, så gick der någon, in hos oss ... kanske någon kund ... och fru Lubois ligger ånnu. Nåstan genast derpå hördes från rez-dechaussen magasinsringklockan, hvars dallningar genomlöpande korridoren genljödo längs trapporna ånda upp i sjette våningen. — Kommer straxt! kommer straxt! skrek Jeanne Marie, som i sin ifver att störta ur rummet, icke mårkte att Fålicite, tvifvelsutan förvirrad af hennes utrop, alldeles icke tånkte på att följa med. Detta ovåntade mellan fyra ågon, som händelsen förskaffade Claude, tycktes i början j fördubbla hans förlågenhet. (Forts.) Anniiinn Fddq Y