Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 januari 1852, sida 2

— ———7— — Hå, hvartör icke? sade Jeanne Marie, det var fråga det! ungdomen skall vål roa sig. — Utan tvifvel, sade Flicite. — Ack! att roa mig, har jag just icke mycket långtan efter, återtog Claude; och dessutom tillade han undergifvet, så vet jag mycket vål, att min plats inte var der, mademoiselle. — Er plats inte der? återtog Jeanne Marie, och hvarföre det då, jag ber så mycket? Serra-tri! hr Napoleon var vål der, han, och likvål år hans far, hör ni, hans far inte mer ån en arbetare som ni. — Ja, men sjelf år han det icke, påstod Claude. — Hvad bevisar det? hvad går det för skilnad att han icke år det? En ann sak om det vore fråga om hr Herkules eller hr Tancred, det kunde så varal de göra sig till, de, ehuru deras likså vål som er far, begynt med att gå för dagspenning hos mästaren. Det år verkligen sannt, att herr Napoleon alldeles icke har någon hågfård, försäkrade Felicite. — Ni tror således att han ej skulle skåmmas vid att hafva mig till vis a vis i en Frangaise? sade Claude efter ett ögonblicks I tvekan.