— Hvem jag? mademoiselle? — Ja, ni. Påminner ni er inte i Januari, aftonen då det var bal hos Rigaud? ... Ni hade halfva kroppen utanföre fönstret. . . . . Det var förfårligt . . . Min Gud! hvad såg ni efter på gatan så dags på qvållen? — Det var ej på gatan jag såg mademoiselle. — Hvart då? — Jo, intill fru Rigaud. — Nej, nej, men! ifrån detta rummet neri andra våningen och på köpet genom tillslutna sönster; hvilken dårskap! — De voro ej tillslutna, anmårkte Claude, — Det år ungefår detsamma. Det var vål bra svårt att se någonting. eller huru? — Åh! inte så svårt heller; jag tog nog reda på alla de anglaiser ni dansade. — Jag? nå, och hvem då med? — Med hr Napoleon. , — Det år sannt, jag dansade nästan hela aftonen med honom; men såg mig, hvad nöje kunde ni hafva i att betrakta balen hårifrån? frågade hon. Claude rodnade. — Skulle ni tyckt om att varit med på balen?