rän, men att vi hafva föga att hoppas af den narmaste framtiden. Dock — frihetsanden år odödlig — kan den ej verksamt framtråda, så drar den sig tillbaka och söker en fristad i folkens hjeran. Det sanna år evigt; ej rotar man ut från jorden dess trampade lilja; eröfrar det onda all verlden tillslut, så kan du det råtta dock vilja, och måste det vika för list och våld, sin fristad det har i ditt bröst fördold.Och folkens hjertan år ej ett fångelse, hvars fuktiga luft skall gråsprånga dess lockar; frihetsanden skall ur sin fristad framtråda till verksamhet, förädlad och med friska krafter. Ingen Schwarzenberg, ingen berusad soldateska, inga polisspioner skola förmå hin dra den på dess segerbana. För öfrigt — hafva vi ej den nya verlden med dess blomstrande frihet — tack vare det menskliga snillet — blott några dagsresor från oss? Är ej en inverkan på Europa från detta håll nådvåndig? Har ej England svurit frihetens fana? Är ej franska folket samma hjeltemodiga, i lif och dåd friheten tillgifna nation, fast en åfventyr.re lyckats der organisera ett ögonblickligt sabelvålde? Står ej detta sabelvålde på ett stinkande moras, hvars botten inom kort skall gifva efter och begrafva usurpatorn under ruinerna af sin byggnad? Stå ej Italien, Ungern tillreds att vid första gynnsamma tillfålle offra sin sista blodsdroppa för den heliga saken? Har ej en helig allians med lika starka hjelpmedel, med hundratusental bajonetter och hundratusental spioner, blifvit språngd genom blott trenne dagars strid på Paris gator? Gå ej vetenskaperna och industrien mot en allt högre fullkomning, bårande friheten i sitt sköte? Och framför allt, åro ej mensklighetens vitalfrågor, år ej det sociala problemet ånnu olåst, och kan det låsas genom furstevåld och furstemaktspråk? Öfverväger man dessa frågor, så måste hvarje frihetsvåns hjerta, oaktadt det nuvarande utseendet i Europa, klappa af förhoppningar, fast han med resignation underkastar sig att ånnu ett år eller måhånda långre se reaktionen plocka frukterna af sina segrar. Man måste betänka, att vår tid ej går med sengångarens steg, en ide behöfver ej flera sekler för att mogna, att allt, om det går framåt eller tillbaka, går hastigt, då kan man med visshet såga: frihetens tid år icke långt borta. ä agg asnsa.