Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 januari 1852, sida 3

lvarjehanda. Anekdoter från den 2 December. (Ur Snällposten.) (Forts. fr n:o 9.) Då poliskommissarien Blanchet infann sig vid general Lamoricieres boning. Rue Las-Cases, vågrade portvaktaren att visa vågen till generalens rum eller att skaffa ljus. Poliskommissarien ringde på i första våningen, en betjent Öppnade dörren, men tillslöt den genast åter. Emellertid tycktes han hafva besinnat sig och återkom med en lampa i handen; men då han fick se kommissariens skärp slåckte han plötsligt lampan och försvann i en baktrappa under ropet:-ITjufvarlHan blef emellertid fasttagen af stadssergeanterna, och numera resignerad visade han kommissarien till generalens boning. Generalen sade icke ett ord; efter en stund kastade han ögonen på kaminen och frågade sin betjenst hvar de penningar blifvit af som han lagt der. Då han fick svaret att de voro i säkerhet begärde han sina klåder och klådde på sig. Kommissarien inföll: -Herr general, den fråga ni framstållt år högst sårande för mig.— -Hvem svarar mig för att ni icke år en skurk?svarade generalen. Poliskommissarien visade på sitt skårp och generalen teg. Herr Blanchet sade nu: Herr general, jag har af polisprefekten erhållit befallning att bemöta er med all möjlig uppmärksamhet. Om ni derföre vill gifva mig ert hedersord att icke söka komma undan, skall jag ensamt begilva mig åstad med eri en täckvagn. — -Jag vill icke gifva er nägonting alls, gör med mig hvad ni behagar. Då lät man honom stiga upp i en siaker, åtföljd af polisagenter. Når man kom utanför hederslegionspalatset, stack generalen hufvudet ut genom vagnsfönstret och börja tala till de der uppstållda soldaterna. Kommissarien gaf honom icke tid att tala och an