Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 januari 1852, sida 2

Knappt var hr Lubois utgången förr ån hlicites, hvars kammare endast skiljdes från fadrens genom en tunn brådvågg, och som hårt honom uppstiga tidigare ån vanligt, helt tyst smög sig ner under det att modren åter insomnade. Hon hade skyndat sig in i köket, der Jeanne Marie nyss börjat sina husbällsbestyr. En obeståmd men djup nyfikenhet uti hvilken hjertat vål åfven hade någon andel, måhånda mycket mer ån sjålen, förmädde henne, att om än aldrig så ringa, taga lislig del i hvad som rörde Claudees nemlif. Hon hade väl ånnu icke öfverlaggt huru detta skulle tillgå, men hon ville begagna sig af