Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 januari 1852, sida 1

A — säkrat sig om vincennes, hvars kommendant, general Duchant, också lofvat sitt bistånd. Äfven i andra hånseenden tycktes omståndigheterna gynna Ludvig Napoleons sörehafvande. Man framkom med förslaget att ätersöra kejsarens jordiska lemningar till Paris, och folkets sympathi för traditionerna från kejsaretiden våcktes åter, dessutom hade en minister från talarestolen i sjelfva deputeradekammaren erkånt kejsarens legitimitet. Minnet af Frankrikes åra och den stora roll det spelat i Europa blandade sig smårtsamt med tanken på den förödmjukelse som trässat Frankrike nu, då traktaten af den 15 Juli 1840 slöts utan detta lands vetskap eller medverkan. Den spånning som uppstod mellan kabinetterna i Paris och St. James gjorde, att de engelska statsmånnen närmade sig Ludvig Napoleon; man påstod tillochmed att lord Palmerston, som önskade åstadkomma så många svårigheter som möjligt för Ludvig Philip, hade aflagt ett besök hos pretendenten, hvilket besåk man då ansåg mycket betydelsefullt. Man beråttar, utan att vi dock kunna garantera sanningen deraf, att Ludvig Philip, högst orolig öfver dessa tilldragelser, hade förebrått Thiers, att man icke hade ett nog vaksamt öga på denna orostiftare, som kunde åstadkomma många ledsamheter. Härpå skall ministern hafva svarat, att det vore ganska lått att lugna konungen, ty man behöfde blott uppmuntra prinsen till ett dumdristigt företag, så att han sjelf derigenom låmnade sig i konungens hånder. Emedan kungen nu tog Thiers på orden, blef Ludvig Napoleon omgifven af ifriga och ijenstsärdiga personer, hvilka påskyndade hans vågstycke. Måhånda kan man deraf förklara den artikeln i prinsens derpå följande proklamation till franska folket, hvari Thiers utnåmnes till president för den provisoriska regeringen. Var Ludvig Napoleon verkligen på detta sått en lekboll för utlåndsk politik och får Ludvig Philips egna planer, så förklaras derigenom lått det eljest dumma vågstycket i Boulogne. I Juli månad låt prinsen i en annans namn för en månad hyra ett ångfartyg, Edinburgh Castle, för att dermed göra lustturer långs utåt kusterna. Den 4:de Augusti gick han ombord med några af sina vånner, fartyget lade an på åtskilliga stållen, der flera, som på detta sått voro fördelade för att icke våcka uppseende i London, stötte till honom. Prinsens följeslagare voro till antalet 60, bland hvilka befunno sig generalen grefve Montholon, kejsarens trogna vån på St. Helena, öfverstarna Vaudrey, Parquin och Voisin, grefve Montauban, hr Persigny, som under senaste tiden begagnats i flera diplomatiska beskickningar, o. fl. a. Landstigningen skulle åga rum vid Vimereux, två franska mil från Boulogne, hvarest det var tillråckligt djupt för ångfartyget att lågga till, och detta skulle ske natten melian den 4:de och 5:te Augusti, då floden var högst. Men då fartyget anlånde till Margateudden, råkade det på grund och kunde icke blifva flott fårrån kl. 3 på morgonen den 5:te Augusti. Följaktligen var det omöjligt att landa samma —U— AA —