IlIvarjehanda. Anekdoter från den 2 December. (Ur Snållposten.) (Forts. fr n:o 5.) Det hvarken var svårare eller drog långre ut att arrestera general Cavaignac. Poliskommissarien Colin inträdde i det hus han bebodde vid Rue du Helder och frågade portvakten: -Hvar bor general Cavaignac?? — -Han år icke hemma, blef svaret. — Jag måste nödvåndigt tala vid honom; jag vet att han år hemma.— -Han sosver emellertid och ni kommer förbittide; för dfrigt bor han i entresolen.— Man klappar på dörren oeh frågar efter. generalen; en sruntimmersröst svarar: -Han år icke hemma.— Kommissarien klappar ånyo. En karlröst frågar: -Hvem år dere— -En poliskommissarie,blef svaret; -öppna i lagens namn. — -Jag Öppnar icke. — -General, då får jag slå in dörren.Generalen öppnade nu sjelf. Kommissarien sade: General, ni år min fånge. Allt motstånd år onyttigt; jag har tagit mina mått och steg; jag har order att försäkra mig om er person, genom ett mandat som jag skall låsa upp för er.— -Det behöss inte.— Generalen syntes högst förbittrad slos med handen i bordet och utöste sig i förebräelser. Då kommissarien uppmanade honom till moderation såg denne skarpt på honom och sade: Huru? arrestera, mig? Jag vill veta era namn.— Vi skola visst icke dölja dem, general, men nu år det inte tid till det. Ni måste klåda er och följa oss.— Generalen lugnade sig och sade: -Godt, min herre, jag år beredd att följa er; låt mig få tid att klåda på mig; låt ert folk aflågsna sig.Derpå begårde han att få skrifva några ord, hvilket beviljades. Då han slutat vånde han sig till kommissarien med de orden: -Lätom oss resa, min herre; jag begår endast den ynnesten att få blifva åtföljd af er ensam. Poliskommissarien gick in hårpå. Under vågen syntes generalen försånkt i djupa tankar, och tystnaden afbråts endast af få frågor; generalen sade: ,Är jag den ende som blifvit arresterad?— -General, jag får icke svara hårpå.— -Avart för ni mig?— -Till Marar.(Forts.) Som ett stillastående i naturen ej eger rum,