Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 januari 1852, sida 1

midt emot hr Lubois; Felicites ågon och sigte voro ånnu råda; han gissade sig nog till det som föregick i den unga flic bjerta och en bitter ångslan vanstållde anlete. , — Ni gråter! sade han halfhögt, hr C år bra lycklig, som kan framlocka edra mademoiselle. — Lycklig! han? utropade Fklicite, jag inte förmoda att Claudes lycka någonsin uppvåcka afund. — Men jag afundas honom, jag, made sello, och jag skulle vilja gifva allt i vei om ni beklagade mig lika mycket som ni kes beklaga honom. — Ni? . . men hvad har ni då får s frågade hon okonstladt. — Hvilken sorg jag har! . . utropade poleon, hvars röst betonades af ett dän utbrott af svartsjuka. Han gjorde ett afbrott, sånkte hufvudet, lågen öfver sig sjelf och ån mera förlåger ver Felicits tystnad, som såg honom os digt i ansigtet, hvarefter han i mindre ton, tillade: — Jag har den, att det nu på en lång ej funnits någon enda minut under hv