Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 januari 1852, sida 1

hvad har jag då gjort för att förtjena all denna godhet af er? En stark känslighet öfverväldigade honom, hans röst sörtogs af grät, och sör att dölja det, begynte han spisa, under det att tärarne runno, på det köttstycke som hr Lubois sjelf sönderskurit på hans tallrick. Stackars barn! mumlade sidenkramhandlaren i det han log mildt åt hans aptit och hans tårar: troligen har det hvarken far eller mor i lifvet! Claude hörde under sin rörelse intet, men de båda fruntimmerne förlorade ej ett ord af hr Lubois halfhögt yttrade tanke. De fåstade en medlidsam blick på Claude, och sympatetiskt öfverslödade deras ögon liksom hans. Claudes anlete, upplyst af denna själens lisliga eld, hvars ätersken så måktigt höjer anletsdragen, hade i detta ögonblick ett särdeles uttryck af skönhet. Det var liksom förådladt och föryngradt genom den tilläälliga hänförelse som bemåktigat sig honom, hans blå öga, fullt af lidelse och förstånd hade ett outsågligt behag, och på hans ånnu rosiga låppar spridde sig ett intagande leende, som visade dess rena konturer; korteligen, oaktadt hans blyfärgade hy och hans ansigtes för