da på mig-. Han klåddes derpå af sin kammartjenare och sade derunder till poliskommissarien: Jag vet att herr Maupas år en man af bildning; var god såg honom att jag våntar att han låter mig behålla min kammartjenare, som jag icke kan vara utan. Denna begåran beviljades genast. Under vågen talade Changarnier om tilldragelsen. Det hade varit såkert att presidenten blifvit omvald-, sade han; -han hade icke behöft taga sin tillflykt till en statskupp. Han går sig mycket besvår onödigtvis-. Sedermera tillade han: -Når presidenten får krig med utlandet skall han vara glad att kunna tillbjuda mig befålet öfver en armfe .. (Forts.)