Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 januari 1852, sida 3

Ja 911111mnn: 6441444114 41 9T119 SL — platsen och hann fram först då man redan förde bort hans medbråder. Han ville nu sluta sig till tåget, men batsljansshofon visade honom tillbaka. Representanten var envis, men officeren förklarade att han icke kunde arrestera honom, då han icke, som de åfriga, blifvit gripen in flagranti. -Nå, men min båste , kapten, Ååtertog den deputerade, ni kan vål ändå göra mig den tjensten . . . . vi åro ju bekanta . vi spela ofta ett parti tillsammans hos min syster ...Det år alldeles omöjligt. -Jag presenterade er ju håromdagen för mamsell Rachel! . . Jag har lånat er. ...? -Nå men så gör er då skyldig till något för hvilket man kan arrestera er, sade officeren, som började kånna sig rörd af hans böner. -Ned med diktatorn! utropade genast den förtviflade folkrepresentanten. -Arrestera den der karlen! sade kaptenen, och representanten fick lof att göra sina medbröder sållskap. En af regeringens agenter inom pressen, Granier de Cassagnac har utgifvit en brochyr om förloppet vid statskuppen den 2 December. Der förekommer åfven beråttelse om huru det tillgick vid arresteringarne nåmnde dag. De som skulle arresteras voro dels folkrepresentanter, som, enligt regeringens påstående, voro invecklade i en sammansvärjning mot republiken, dels cheferna för de hemliga sållskaperna och de alltid fårdiga barrikadanförarne. De förra stego till 18, de senare till 80. Kl. 11 på aftonen den 1 December kallades stadssergeanterne och samtlige såkerhetsbrigaderne till polisprefekturen, som det hette med anledning deraf, att en del af flyktingarne i London i hemlighet kommit till Paris. Kl. 3 3 på morgonen den 2 voro de hö gre polisagenterna beställda. De fördelades vid ankomsten i åtskilliga rum, för att undvika all slags öfverläggning. Kl. 5 inkallades de 40 poliskommissarierna till prefekten och erhöllo af honom muntligen fullt förtroende om hvad som förehades, jemte nödiga anvisningar och order. Alla visade största ifver. En mångd åkdon hade på förhand blifvit bestållda och hållo i nårheten af polisprefekturen, men på skilda håll, så att uppmårksamheten ieke skulle väckas. Emellan krigsministern och polisprefekten hade det blifvit dfverenskommit att polisens agenter skulle vara en qvart före trupperna på ort och stålle. Kl. 1 öfver 6 skulle alla arresteringarne försiggå: kl. 5 minuter öfver 6 stodo agenterne utanför de betecknade dörrarne. Allt utfördes med största punktlighet; ingen arrestering varade Öfver en half timma. Följande detaljer om generalernas med fleras arresterande skola vara fullt pålitliga. Den vigtigaste af dessa arresteringar, geneneral Changarnieres, hade blifvit anförtrodd åt tvenne mån af utomordentlig energi, polisblikanska gardet Baudinet. De åtföljdes af 15 utvalda polisagenter, 30 man af republikanska gardet och en piket af 10 man till håst. KEl. 5 minuter öfver 6 ringde poliskommissarien på porten till generalens boning i Rue de Faubourg S:t Honore. Portvaktaren frågade: Hvem år det? och vågrade att lyda pefallningen att Öppna. Man mårkte att han hade order att vara på sin vakt, och en af polisagenterna fick befallning att sortsätta sam talet för att hindra honom att bege sig upp till generalen. l samma hus bor en kryddkramhandlare, I som redan öppnat sin bod. Kommissarien föll på den iden att härigenom inkomma på gården, intrådde, befallte att nyckeln skulle fram lemnas samt inkom sålunda. Hans folk följI de efter. Portvaktaren hade emellertid redan gifvit tecken medelst en ringklocka som kommuniserade med generalens sångkammare, och si trappan måtte man generalens kammartjenare. Han hade i handen nyckeln till våningen, och man bemåktigade sig genast den. Poliskommissarien öppnade och inträdde. I samma ögonblick öppnades en dörr midtemot, och generalen kom ut i blotta skjortan och en pistol i hvardera handen. Poliskommissarien störtade sig på konom och bemäktigade ssig pistolerna; dervid sade han: Hvad gör ni general? Man vill inte åt ert lif, hvarföre då försvara det?kommissarien Leras och kaptenen vid repu—