Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 januari 1852, sida 1

Claudes! ropade hr Lubois uppretad genom den andres köld; nå vå! jag skall fråga Claude, vid Gud! och jag skall hindra honom att sticka sitt hufvud i ditt gap du gamle varulf. En minut derefter skulle Claude gå igenom korridoren. Herr Lubois som lurade derpå, bad honom stiga in i boden. — Ett ord, Claude! sade han, du år icke okunnig om min vånskap för dig; jag anser mig derföre för ditt eget båstas skull kunna göra dig en fråga. Svara mig uppriktigt jag ber dig derom. Hvad gör herr Domairon hvar måndag hos dig? — Herr Domairon! upprepade Claude helt förvånad. — Ja visst! fortfor herr Lubois; mannen med grå rocken, gröna glasögonen, papegojnåsan. ... — Ack, det år herr Mathurin ni menar, stammade Claude rodnande. — Ja, ja, Mathurin Domaironl herr Mathurin, min sann! Det förvånar mig icke att du bara kånner honom under sitt dopnamn, det finnes många andra menniskor, som hafva flera ån ett skål att dölja sina tillnamn. Claude nedslog ögonen, han bleknade och en nervös darrning öfverföll hans låppar.