Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 januari 1852, sida 2

vid hvilket han brukade spisa, då hans blickar i det han såg sig om föllo på den lilla utrundning som hr Lubois gjort på hans bröd. Ett leende af besynnerlig bitterhet log På hans låppar. Han lade armbågarne på bordet, dolde sitt hufvud mellan hånderna och försjönk uti ett smärtsamt grubblande. Förvänad öfver denna tystnad, denna nedstämdhet, sprang hans katt upp På bordet och på hans axel, hvarest han började kårleksfullt spinna, skrubba honom med tassen och åll stryka sin nos mot hans kind. Men ingen skulle hafva upptåckt om Claude gret, ty oaktadt dessa smekningar och kårleksbetygelser höjde Claude ej på hufvudet. Fem dagar efter det ofvannåmnda blef ett gåstabud tillstålldt uti andra våningen af det bredvidliggande huset. Fru Rigaud som bodde der, bade lånat sina rum till den af herr Herkules föreslagna balen. Det torde knappt behöfva nåmnas att herr och fru Lubois voro närvarande dervid, och att Felicit var söremålet får allas artighet, åtminstone för de yngre herrarnes. Ehuru det var midt i vintren, voro dock fönsterna Öppna, gardinerna hångde på sina stånger till hålften dragne åt sidorna och dansstegens, instrumenternes ljud, samtalets sorl samt ljuskronornas glans utgjöt sig öfver gatan såsom ett haf af ljus och