Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 januari 1852, sida 2

sortsor Tancred i det han både till åtbörder och röst tycktes vara hänryckt. — Hm! ingen skrynkla! ej ett grått hår! mumlade hr Lubois; hör på! Hvad ålder skulle du gissa på? frågade ban Claude; var uppriktig min gosse, jag ber dig derom, uppriktigare ån den rara herr Tancred. — Men . . ungefår dubbla min, svarade Claude. — Huru gammal år du då? — Jag fyller snart tjugotre år. — Ijugotre år! inte mer! åtbråt obetånksamt fru Riguad; det var besynnerligt! Claude böjde sorgset hufvudet; han letade i sin ficka och framlade på kontorsbordet 2:ne handskpaketer. Ah! Hår äro äfven fruntimmershandskar, sade fru Lubois, som hade skyndat sig att bese varan; hade du bestållt dem? sade hon till sin man. — Ja vsst! Det år för vår behagsjuka broderisommerska! svarade herr Lubois, hon har en vacker hand och gör affår af att hafva vackra handskar. — Låt oss se, sade Flicite, min Gud! hvad jag har lust att profva ett par! — Profva, min dotter, profva, sade sidenkramhandlaren i det han omfattade henne