Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 januari 1852, sida 2

Inrikes N yhetor. Götheborg. Bland fårska nyheter inom vår inhemska för öfrigt så tysta politiska verld, sörtjenar sjöministern grefve von Platens i dessa dagar inlemnade afskedsansökan att uppmärksammas. Relatift till de stora förhoppningar, som med ganska goda skål voro fåstade vid grefve von Platens intråde i konseljen och med afseende på hvad han, synnerligast till följe af sina utomordentliga yttre ressurser, på denna vigtiga plats borde kunnat utråtta, har såkerligen ingen statsråds-ledamot, hvarken under gamla eller nya regimen, gjort ett så betydande fiasko som denne, hvilkens afgång från taburetten våckt lika mycken verklig belåtenhet, som hans inkallande till rädsbordet föranledde en numera påskamkommen förtröstan. Men så går det i allmånhet, då man vill försöka spela dubbel-role, synnerligast på politiska gebitet, der man aldrig kan förhindra att förr eller senare blifva tittad i korten. Till följe af detta evenement och med anledning af att en hofexpres helt hastigt kallat varfs-chefen i Carlskrona, kommendörkapten Carl Hans Ulner till hufvudstaden, har man tagit sig anledning förmoda det skulle hr Ulner vara designerad till grefve von Platens eftertrådare. Man har trott sig så mycket mer beråttigad till denna kombination, som hr Ulner redan förut varit på tapeten till denna utmårkelse och genom det sakrika förslag, hvarmed han under nåstlidne riksdag regalerade statsutskottets medlemmar, att inom 5:te hufvudtitelns budget samt med ett årligt extra anslag af 200,000 rdr bko småningom komplettera och iståndsåtta rikets flotta på sått stånderna önskat och hemstållt, med skål ådrog sig en hedrande uppmårksamhet och tillvann sig många och maktiga sympathier, bland hvilka senare prins Oscars år starkt prononcerad. Om således egenskapen att vara hemma uti va a AAii U