Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 december 1852, sida 3

ja Jonsdotter, att hon CM son, håktade Löf, amt att han dervid föf Henbe-Uppgifvit, att penninarne vore af de vid poströsveriet tillgripne. Derifrån ade Flygare infunnit sig hos Nåtts föråldrar, hvilka id tillfållet varit på Rydboholm, hvarföre han besöke sistnämnde stälje der han anträssade makarne Nått, vilka vid anställdt förhör nekade sig hafva mottagit ågra penningar af sin son, håktade Nått; men sedan lysare i sållskap med gubben Nått åter besökt den es bostad och der anställt visitation, påträffades i ickan uti en Nätt tillhörig våst 4 rdr rgs samt dess itom ett silfverfickur (detsamma som Nått fått af Löf ich denne stulit från en drång å Ulricehamns mark: ad). Såväl penningarne som uret togos i förvar af Flygare. Efter dessa besök aflade Flygare, som var bitrådd af öfverkonstapel Göthe och konstapel Qvist, stt sådant på torpet Håfven, hvarest han af såvål torparen Anders Hansson, som dennes hustru och doter, hvilka vid LÖfs och Nåtts besök fått något penningar för visad tjenstvillighet mot dem, erhållit uppjsning derom, att LÖf och Nått innehaft mycket penDingar. I denna af kommissarien Flygare afgisaa berättelse instämde Göthe och Qvist. Hårefter förekallades åter Johannes Hansson Löf och uppfordrades allvarligt och strångt att sanningsenligt berätta hvad han hade sig bekant rörande poströfveriet samt bekänna sin delaktighet deri; men alla försök att förmå honom dertill strandade mot den hårdnackade bofnaturen; likvål betråddes han somoftast med motsägelser och föll ur sin rol, så att sanningen icke sällan kröp fram, och sedan hr polismåstaren långe äntrat med bonom sramställdes på honom plötsligt frågan, huru han kunde förklara den mårkvårdiga omståndigheten, att hans och kamratens berättelser inför kommissarien Wickstrand så noga öfverensstämde med hvarandra, oaktadt hvar för sig bllsvit hörde och efter hans eget påstående något aftal derom dem emellan förut icke blifvit uppgjordt. Hårpå kunde han icke svara annat, ån att han icke begrep denna besynnerliga likståmmighet, alldenstund allt hvad han för Wickstrand bekåndt, icke vore annat ån en nödtvungen lögn på sig sjelf. Enligt Johannes Johansson Nåtts uppgifter, skulle de hos honom och Löf vid deras häktning funne penningar, 18,612 rdr banko, utgöra ungefär å:delar af hvad den röfvade posten medfört; ty ehuru de vid delningen icke räknade just så noga, så kunde differensen på sin höjd utgöra 5 å 600 rdr på hvarje lott. Ransakningen uppsköts hårefter på några dagar för inkallonde af åtskillige personer, hvilkas hörande ansetts nödigt. Uti poliskammaren företogs i går ånyo undersökning rörande de hos handlanderne Heyman och Abrahamsson föröfvade hustjufnader. Dervid förekom ingenting annat af vigt, än att en ny personage upptrådde på scenen, nämnligen trädgärdsmästaren Andersson på Gubbero, hvilken lärer innehast några stycken väf, som skall blifvit srånstulne någon af hämnde herrar handlande. Trädgårdsmästaren förnekade likvisst, att någonsin innehast eller till salu utbjudit sådant tyg. Äfven förekom mot poliskonstapeln Andersson några graverande omständigheter att hafva afvetat det brodren icke på årligt sått åtkommit de saker han haft förvarade i Anderssons hemvist, likvål fick Andersson fortfarande vistas på fri fot. Ransakningen uppsköts ytterligare till framdeles utsåttande dag. ee:000 OO5