som kan befaras år, att machinen stadnar af brist på påpasslighet. Det var i sanning i högsta grad anmårkningsvårdt att åskåda dess rörelser, hvarvid tanken återfördes på den menskliga andedrågten; man bemårkte neml. huru lufsten insöps och återgass af machinen, med förlust likväl af dess vårma, hvilken qvarstannar medelst den s.k. -Regeneratorn, elt snillrikt inråttadt kårl, som utgör, så att såga, sjelfva machinens bjertkammare. Kapten Ericsson hade för assigt att afsånda den stora machinen till verldsexpositionen i London, men fick densamma icke fårdig tidigt nog. Han ditskickade likvål en liten machin om 8 håstars kraft, hvilken uppstålldes mera för att leda allmänhetens uppmårksamhet på sjelfva saken och såsom en förelöpare till den större. Den var dock aldrig i gång, emedan ingen eld fick begagnas i expositionsrummen. Kapten Ericsson ernar nu låta förfårdiga nåsta machin för anbringande å fartyg och saken kommer då att ytterligare båra vittne om dess anvåndbarhet, samt blifva allmånneligen kånd. Jag hörde uppfinnaren med sår deles tillfredsställelse yttra att, når han nåsta gång reser till England, kommer detta alt ske å ett Caloric-fartyg. . (Undert. G. Sibbern.) P. T. ZZ333i...