Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 december 1852, sida 3

2————————— lvarjehanda. Apollos nyck. En gäng uti olympens salar Apollo satt och suckade, Såg nedåt jordens gröna dalar Och svor ibland, och snusade. -Hvad— sade han — -gå mina söner Föraktade på jordens rund, Och ingen vårfrisk lager kröner De ådla själarnes förbund? Det kommer visst deraf att jorden Det sköna ej lår sig förstå, Förrn vid dess sida satt år vorden En apa för att lyran slål När då den apan slår de dumma Ackorderna på lyrans strång, Skall menniskorna hon sörstumma Och flyga kring i galet flång. Och vid de usla, falska ljuden Och tankarna, som fadda stå, Skall menskan vörda skaldeguden Och lära sig allt skönt förstå. -Jag skaffa skall en sådan apa Att bota dem på något vis— Bums började han på att skapa, Och apan blef — aptekar Ris!