Rättegångsoch Polissaker. I går anställdes uti poliskammaren förhör med de den 22:dre dennes af poliskonstaplarne Qvist och Svensson, på kommissarien Wickstrands befallning hårstådes gripna poströsvarne, Johannes Johansson Nätt från Bäckebo och Jobannes Hansson Löf från Örrleken i Kinnorumma socken af Marks härad. Förhöret, som företogs kl. 4 på e. m. och varade i fulla 4 timmar, börjades med upplåsandet af en af kommissarien Wickstrand uppsatt rapport, hvari dels redogjordes för sättet, hvarpå häktaingen skett, samt de vid visitationen funne pennningar och effekter, och dels upplystes att båda de håktade, hvarför sig i nårvaro af Wickstrand, öfverkonstapel Otterman samt 2:ne konstaplar afgisvit en lirstämmig bekännelse om poströfveriet och deras delaktighet deri. Hårefter hördes och berättade: 1:0 Johannes Johannsson Nått: att han var född 1819 i Bäckebo, hvarest föräldrarne ågde py:dels mantal; att han vid 20 års ålder första gången varit tilltalad och dömd för stöld af en häst till 40 par spå samt uppenbar kyrkoplikt, hvilken bestraffning han un dergått; att han 1843 blifvit dömd för andra resan stöld till böter och kyrkoplikt, hvarefter han, såsom försvarslös i 3 års tid hållits till allmånt arbete på korrektionsinråttning; derifrån utkommen hade han vid midsommarstiden i år stållts under tilltal vid Backa tingsstålle för rån hos undantagsmannen Sellgren vid Nyebro i Hallands lån, men lyckats under transporten från ransakningsstållet till Warbergs kåkte bereda sig tillfålle till rymning, hvarefter han begifvit sig upp åt Skaraborgs lån der han flera månader uppehållit sig och besökt flera marknader, på hvilka han begått åtskilliga stölder. Sedan han på Wenersborgs marknad tillbandlat sig en håst begaf han sig till marknaden i Ulricehamn den 5 dennes; der sammantråffade han med häktade Johannes Hansson Löf och en tredje person, Jon Johansson från Långaryd i Bråmhults socken af Åhs hårad, hvilken sistnåmnde föreslagit, att de gemensamt skulle röfva den från Jönköping kommande posten, på hvilken han en gång tillförene lurat i afsigt att röfva, men derifrån blifvit afnållen, då posten varit åtföljd af resande, Såvål Nått som Löfhade genast gått in på förslaget, sedan Jon Johansson, som kände till trakten, uppgjort anfallsplanen. Derefter begåfvo sig alla tre bofvarne till ett cirka 3 mil från Ulricehamn in i skogen belåget torp, hvarest de i trenne dagars tid uppehöllo sig; men sedan deras närvaro på torpet blifvit observerad af främmande personer aslägsnade de sig derifrån och uppeböllo sig i skogarne från Tisdagen d. 9 till påfölande Tisdag d. 16 på aftonen, då de begifvit sig till det stålle de utsett för röveriets verkställande. Detta ställe, omkring 1500 å 2000 alnar från Gammaltorps postgård, valdes i en lindrigt sluttande backe, några alnar från en grind, hvilken hela hösten stått Öppen, men af bosvarne nu blifvit tillsluten för att såmedelst hindra posten att hastigt kunna komma derigenom. Efter det de ur en tråd gärdesgård försett sig med hvor sin stör, för att anvåndas vid anfallet, hade de lagt sig i dikena vid vågen, Nått på venstra och de tvenne andre på högra sidan. Sålunda placerade afvaktades postens ankomst, som intråffade vid bass kl. 10, då alla tre på en gång rusade upp och anföllo postiljonen hakifrån. Jon Johansson tilldelade postiljonen första slaget i hufvudet, dervid denne utropade: hvad vill du min gubbel, derefter blef allt tyst. Nätt och Löt fattade genast uti våskorna, som voro 2:ne till antalet, en större och en mindre, samt drogo dem ur åkdonet, och begåfvo sig dermed alla tre ögonblickligen in åt sko