Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 december 1852, sida 2

någonting emot att vi asgöra vär sak på ridderligt sätt, sade Ernst. — Hvad säger ni? ... Vill ni afgöra något med mig på ridderligt sått? Jag har icke något begrepp om ridderligheten bakom disken, och ni får derför hafva godheten att göra mig er vånskapliga inbjudning något tydligare. — Jag menar helt simpelt, att ni måste möta mig på ett par pistoler. Ah, jaså, nn förstår jag. Ni vill att jag skall expediera er in i andra verlden, emedan ni blifvit ledsen vid denna. Det år ett förtvifladt infall, men det blir er egen sak. — Ja, hr Skryt, det blir min egen sak. — För f—n, du ger mig en ny titel, min docka. Vid dessa ord brast Marianai skratt och sade: — Tag af dig masken, min vån, och låt honom se, att du icke år någon docka. Masken föll och för den bestörta Flinks ögon stod en vacker flicka i rpepparstrutensdrågt. Det var Marianas syster, som fått det besynnerliga infallet att hela vintern igenom gå och gålla för herre på fru Grues baler. Flink blef helt rörd och gjorde en så öm asbön för Mariana, att en uppriktig försoning snart var tillvågabragt.