Christiania Mysterier. Två små skizzer. II. Maskeradhalen. (Forts. och slut tr. N:o 301). Plötsligeu sprang Mariana upp, och hennes ansigte strålade af glådje, i det hon utropade: — Nu har jag det! Nu har har jag det! Gudomligt! O vånta du bara din latinska tölp: jag skall nog kurera dig. Och med dessa ord störtade den unga flickan ut ur huset. Nu spelades upp, till dans, och liksom genom ett trollslag försvunno alla grupper. Damerna intogo sina platser på bånkarna, de dansande herrarna begynte genast att engagera och de icke dansande förfogade sig skyndsamt in uti restaurationsrummen. Blott en enda, en liten prydlig herre med svarta benklåder och svart, ånda till halsen