Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 december 1852, sida 3

En klosterhistoria. Äfven i våra dagar förefalla klosterhistorier. En resande, som nyligen besökt Sydamerika och någon tid uppehållit sig i Arequipa, gjordes en gång uppmårksam på ett fruntimmer. Det var 4åonna Mercedes, den brånda nunnan. På den resandes begåran berättade man honom följande historia: Donna Mercedes härstammade från en adlig familj, och hennes fader önskade att hennes broder, som utom henne var hans enda barn, skulle årfva hela hans förmögenhet, hvarför dottren skulle taga slöjan. Hon fogade sig efter 2 fadrens vilja, emedan just då en olycklig kårlek bedröfvade hennes hjerta. Men ångern infann sig snart, isynnerhet då bon verkligen iklåddes nunnedrågten; likvå! uppfyllde hon sina pligter, åfven då hon blef portvakterska. Men en gång nattetid utbröt eld i hennes cell; man slåckte snart elden, men fann i cellen hunnans balfuppbrånda lik. Begrasningen ågde rum, familjen bar sorg, och saken var nästan glömd, då en tjenarinna från klostret en dag trodde sig igenkånna donna Mercedes innanför ett fönster. Man undersökte förhållandet och — det var verkligen hon. Hon hade aftalat med en låkare, som hade tilltråde till klostret, och han förskaffade henne från sjukhuset ett lik, hvilket hon öfveröste med sprit och derpå antände. Låkaren ville gifta sig med henne och derpå begifva sig till en aflågsen provins, men då nunnan verkligen infamn sig, blef han rådd för följderna af sitt steg och fruktade presterskapets förföljelser. Han had derför redan skriftligen beråttat allt för biskopen af Arequipa. Denne ville tvinga nunnan, som uppehöll sig hos en väninna, att återvånda till klostret; men hon förklarade så beståmdt, att hon förr skulle beröfva sig sjelf lifvet, att man gaf henne sin frihet och förlåte!se för det förflutna. LCLA ———