år, måste man likvål, äsven med lemnande å sido af den sannolikt betydligt ökade kostnaden, till deras råtta betydenhet och verkningar öfverväga de oundvikiga olågenheterna af att inom samma inråttning hafva förenade minst två hundrade barn med fyra å sex hundra äldre sattigbjon; huruledes många af desse senare åro behäftade med framstående moraliska olater, hvilka genom den dagliga beröringen låtteligen kunna på barnen inympas; huruledes de ekonomiska detailjerne då måste regleras efter flera olika principer, enår ej endast skötseln, samt arbetsoch matordningar måste blifva helt olika för barnen och fattighjonen, utan åfven barnens undervisning fordrade särskilta anstalter, o. 8. v. Att hvarje uppoffring för barnens christliga undervisning och nyttiga sysselsåttning till dess de sjelfva kunna försörja sig år ett väl användt och för samhället i långden fruktbårande kapital få committerade obetingadt medegifva; huruvida åter bårför anviste medel nyttigast anvåndas antingen i en allmån större uppfostringsanstalt eller i anderståd till enskilte, som i uppsostriagsåndamål emottaga barnen, torde icke vara så lått afgjordt. I bägge fallen kunna missbruk insmyga sig, derpå exempel icke saknas, hvarförutan hvad som i ett mindre samhälle kan låta sig göra med tjugo, trettio å tyratio barn, icke lika såkert och med samma framgång utföres der barnens antal uppgår till tvåhundra och derutöfver. Då för öfrigt flera åtgårder kunna vidtagas till förhindrande af de utpensionerade barnens missvårdande samt till afhjelpande af det onda som deraf föranledes, bland hvilka åtgärder här endast må nåmnas: anvisandet af ett afpassadt årligt belopp för att genom dertill villige och låmplige personer låta, distriktvis, tidt och ofta efterse barnens behandling hos sosterföräldrarne; återintagning till inrättningen af de barn, som uppenbarligen missvårdas, till dess de på bättre stållen kunna åter utsättas; ökandet af det årliga bidraget till Willinska skolan mot råttigheten att derstådes få ett större antal barn mottagne och så vidare — hafva Committerade, vid betraktande derjemte af de betänkliga olägenbeter som genom sammanslagning af en större barnhus-inrättning med stadens allmånna sattigförsörjningsanstalt ovägerligen skulle uppkomma redan i förvaltuingshänseende och hvilka framstå allt större ju mera man tänker sig in i detailjerna af denna förvaltning, trott sig ega skål att, åtminstone får nårvarande afstyrka en sådan sammanslagning, hvadan Committerade icke heller derefter beräknat utrymmet vid den nya sattigförsörjaings-iaråttningen. Finner man framdeles förbållanderne oundgångligen kräfva inrättandet af en särskilt större uppfostringsanstalt för fattiga barn, tillhöriga detta samhälle, erbjuder, på sått committerade hår förut uppg frit, den föreslagna tomtplatsen tillfålle dertill genom redan befintligt utrymme för ytterligare tillbyggnader, hvarförutan en sådan anstalt, afskiljd från sjelfva sattigförsörjningen, med än mera lämplighet skulle kunna anläggas längre ut på den så kallade Gullbergsvassen, sedan denna hunnit jemnas och odlas. Efter denna i korthet gjorda utredning af skälen, hvarför committerades pluralitethjej kunnat instämma i de af hr Lundgren yttrade äsigter, få committerade sramlågga de grunder, hvarom de förenat sig, för uppgörandet af planritningen till den nya sattigförsörjningsinrättningen. Dessa äro: 1:o att hvad nu gållande reglemente i 1 kap. stadgar rörande sattigförsörjningens ändamål, eller att den skall inskränkas till de fattige och behöfvande medlemmarne i Götheborgs stad och dess område, hufvudsakligen eller i möjligaste mån, åfven hådanefter bör tjena till efterråttelse; 2:0 att således den arbetsanstalt, som med sörsbörjningen år förenad, icke må begagnas af andre personer Ån dem, som enligt reglementets 4 tillhöra första klassen af deri uppråknade fattige; men att dessas antal, till följd af beredt större utrymme och flera tillfållen till sysselsättning, må kunna tillökas emot hvad som inom Holtermanska baracken låter sig söre; 3:o att utrymme fortfarande bör vid inråttningen vara tillgångligt såvål för de utpensionerade barn, hvilka, i följd af uppenbar vanvård hos fosterföråldrarne, måste återtagas och vid inråttningen hysas till dess annan båttre lågenhet för dem kan erhållas; som ock för de barn, hvilka emottagas till utpensionering, och under tiden sakna annan omvårdnad; 4:0. att vid den nya inrättningen bör, likasom vid den gamla redan eger rum, kunna lemnas provisoriskt tillhåll och kost, mot arbetsskyldighet, åt sådana, sig hårstådes uppehållande personer, hvilka, saknande all utvåg till lifsbergning, finnas tillhöra andra samhällen, men i följd af en eller annan af por lismyndigheten vitsordad gållande orsak ej genast kunna till hemorten återförpassas; 5:0. att i det nya fattigvårdshuset bör beredas lägenhet för en så kallad arbetsundervisningsanstalt, der de personer som tillhöra stadens församlingar och söka arbete, kunna derom, med aflemnande af prestbevis, sig anmåla, för att anvisas sysselsåttning hos dem bland stadens öfrige invånare, som anlita anstalten för erhållande af arbetare, äfvensom hos sattigvården i den mån arbetsbitråde der för tillfallet kan vara behöfligt i afseende på utdikning och odling af cattigförsörjningsvassen eller andra angelågna göromål, som icke tåla uppskof; 6:0. att, till afbjelpande af den osundhet och osnygghet, som uppkommer genom matportionernas afhemtande till och förtårande i boningsrummen, i den nya byggnaden böra finnas matsalar för försörjningsbjonen; 1:0 att för qvinnopersonalen bör inredas en större arbets-sal, samt för karlarne en rymlig snickareverkstad blifva tillgånglig; 8.0 att trampinråttningen för malning. fårgtrådshnoHjing och Manglarneg drift. bör anbringas, i af