Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 december 1852, sida 2

es m-PP EE ( 2r 22p) MM — myndigheter, om ösverlåtande till tattigtoTSTmis5 inrättningen, af Ravelinen Prins Fredrik, som, innehållande två tunnetjugofem kappeland, för nårvarande år utarren lerad mot ett hundra fyratio riksdaler årligen; af timmerhamnen, derför i årligt arrende betalas trettiotre riksdaler 16 sk. banko; och af förenämnde del utaf öppna platsen emellan vallgrafven och tullhuset. Den nåstsöljande punkten af committerades uppdrag, att sramlägga planen för byggnaden och dess beskaffenhet i öfrigts, utgör otvifvelaktigt den både svåraste och vigtigaste uppgiften. Committerade hafva å ena sidan icke förbisett, det man med skål kan såga, det committerade icke erhållit något bemyndigande att yttra sig angående sattigförsörjnings-inrättningens förvaltning eller att ifrågasåtta några förändringar i de derför nu gållande grunder och reglementariska beståmmelser; men committerade tro å andra sidan, att, vid framlåggande af plan till en ny lokal, för stadens sattigsörsörjnings-inrättning, man åfven bör och år nödsakad att, med erfarenhetens tillbjelp, söka kasta en blick på inrättningens ställning i en framtid, så att hvad som nu tillgöres må finnas fullt tillräckligt och andamålsenligt ej allenast för ögonblickets kraf, utan åfven för en kommande tids sannolika behos. Committerade hafva dessutom bekommit en sårskild anledning att vidröra grunderne för sattigförsörjningsinrätiningens förvaltning. såsom inverkande på beslämmandet af den nya lokalens vidsträckthet och indelning. af den omständighet, att en af committåns medlemmar, hr Gabr. Lundgren vid sammantrådena yttrat och vidhållit den åsigt, att inråttningen borde få den utstråckning, att dertill kunde höra: 1:0 Arbetshus, der arbete och kost bör tillhandahållas en hvar, som sig dertill anmåler; 2:o Tarsliga, men rymliga och sunda asyler, tillgångliga, mot arbete, eller billig hyra, för utfattiga, men arbetsvilliga personer, samt 3:0 SÅ tillräckligt utrymme för barnen, att utpensionering icke behöfde ifrågakomma för långre tid, ån högst till dess barnen uppnått den ålder, då de böra börja att erhålla undervisning. I afseende på dessa satser, hvilkas menniskoålskande, eller råttare rent christliga tendens hvar och en såkerligen erkånner, må det till en början tillåtas göra den allmånna reflexion, att man måste betrakta och behandla hvarje sak sådan den i verkligheten år, ej såsom man önskar att den borde vara. Når nu Sverige år fördelad i hundrade eller råttare tusendetals communer, för hvilka rikets styrelse, hvad sattigförsörjn. angår. nödgats bestämma vissa allm. föreskrifter, på det skyldigheten i berörde hänseende måtte i möjligaste mån blifva mellan hvarje commun råttvist fördelad, männe man icke då med skäl kan säga att, derest en eller annan commun, vid ordnandet af sin fattigvård sträcker sia srikostighet utöfver de bestämda gränsorna, den både losvar mer ån den i långden kan hålla samt tillochmed skadar derigenom, att den enskiltes omtanka för sjelfståndig bergning förlamas och nästgränsande orters communalstyrelsers verksamhet, åtminstone till en tid, vilseledes-. Till denna allmänna reflexion få committerade, i afseende på 1. momentet af hr Lundgrens yttrande, sårskilt tillågga, att 1847 års fattigvårdsstadga såsom allmån grundsats antager och bjuder, det hvarje commun år skyldig draga försorg om sina fattiga, samt att denna regels tillämpning äfven för Götheborgs samhålle, enligt committerades tanka, år desto angelågnare, som tilloppet af från andra orter hitvandrande personer, hvilka hår bosåtta sig eller varda anstållde samt efter några års vistande blifva beråttigade, att, i behofvets stund, ålita sattigförsörjningen, redan är ganska stort och i jemt stigande samt att de många på en senare tid i stadens nårhet anlagde fabriker, om åwen för ögonblicket lemnande sysselsättning och förtjenst åt ett större antal staden tillhörande yngre personer, dock mer ån sannolikt komma, i en icke aflågsen framtid att för samma personal i betydlig mån taga i anspråk sattigförsörjningens bitråde. bet ifrågasatte obetingade åliggandet för sattigsörsörjningen, att hålla arbete och kost tillhanda åt en hvar som sig dertill anmåler, skulle, under perioder af en allmännare nöd, innebära likasom en uppmaning till både närmare och sjermare landsorter, att hänvisa deras nödställde medlemmar till Götheborg, samt göra satligförsörjningsaustalterne härstädes otillråckliga, i hvad skala de ån tilltagas. Committerade anse fördenskull, att Götheborgs fattigförsörjnings-inrättning fortfarande bör hållas tillgänslig endast för de behöfvande, hvilka författningsenligt äro medlemmar af Götheborgs stads samhålle. Committerade anse vidare hr Lundgrens i andra punkten gjorda framstållning, att vid sattigförsörjningsjinrättningen jemvål borde finnas asyler, som af sattige och tjenstvillige personer singe begagnas mot arbete eller ringa hyra, åtminstone till en del redan hasva Vunnit afseende enår, jemlikt reglementets 6 S, bland annat, penningar såsom hyreshjelp utdelas åt arbetsföre personer, som tilltålligtvis behöfva anlita sattigsörsörjningen. Besinnar man derjemte de olägenheter, den oreda, Som skulle vara oskiljaktiga srån ett dylikt dagligt inoch utsläppande af en mängd personer, den tidsödande och okontrollbara vidråkningen med hvar och en om den ersåttning han för asylens begagnande borde erlägga, svårigheten ej mindre af hans användande, vid sannolikt oftast inträssande brist på kontant tillgång, till ett motsvarigt arbete, ån af dettas rättvisa förkortande, eller förlångande allt efter individernas olika arbetsförmåga och arbetshåg, olämpligheten af att, för det angifna skälet, nödgas qvarhålla personer utbfyer den tid då dagsarbetena börjat och arbetstillfållena blifvit upptagne och så vidare torde man med skål kunna bitråda den åsigt committerade hysa, att, derest asyler eller nattherbergen för husville fattige — — a 1 a 12 D UN 22 Å30