fullständiga dechiftrering vi likvål ej äga nyckeln. Oaktadt vär kännedom om sakernas stållning icke år så sullståndig som vi önskade, kunna vi dock nu, då ovådret dragit sig så nåra, icke långre bibehålla tystnaden. Vi anse det vara vår pligt att uttala vår tanke, åfven om den i enskildheter mera grundar sig på gissningar och allmånna iakttagelser af de bestående förhållandena, ån på beståmda data. Vi vilja sörsöka att närmare angifva det verkliga sammanhanget, påpeka dem, från hvilka förargelsen kommer, och antyda hvad vi från vår ståndpunkt anse vara det enda råtta, som den danska nationen under nårvarande omståndigheter kan göra. Man behåfver icke en gång hafva följt sakernas gång med uppmårksamhet; man behöfver blott låsa några få sidor af hvad man kunde kalla SlesvigHolsteinarnas eget officiella manifest, nåmnligen Droysens och Samvers med urkunder beledsagade skildring af hela resningen och dess orsaker, för att blifva aldeles dfvertygad om, att hela resningen egentligen blifvit förberedd och utgått från adelsmån och byråkrater, hvilka fruktade de liberala tendenserna i Danmark. Visåga med afsigt adelsmän och byråkrater-, icke -aristokrater och byräkrater:, ty den danska, tyska och svenska, samt öfrerhufvud hela kontinentens adel, med undantag måhånda af den gamla, äkta Tyska adeln, bildar icke långre någon aristokrati i detta ords egentliga betydelse; den utgår icke någon korporation, som påstår sig representera folket och derför visa-vis thronen upptråder med sjelfståndighet, ja tillochmed som oftast bildar oppositionen. Dess intressen hafva sammansmålt med thronens, de företråden hvaraf den, till följd af egen styrka, förr var i besittning, erhåller den nu såsom gunstbevis från thronen; den söker ej långre sin glans i sig sjelf, utan i den nårhet, hvari den står till thronen, och i det största möjliga afstånd, hvarpå den lyckas hålla det öfriga folket från thronen. För denna adel, eller om man så vill, denna hof-aristokrati, år det således af största vigt, att konungen åger så stor makt som möjligt. Ju mera obegrånsad konungamakten år, desto båttre trifves hof-aristokratien. Men då den icke kan utråtta allt, i synnerhet då det åfven i absolutistiska lånder gifves regeringsbestyr, hvartill fordras en skicklighet och en mångd kunskaper, som en hof-aristokrat vanligen ej vårdar sig om att inhemta, så uppstår alltid, vid sidan af en sådan hof-aristokrati, en byråkrati, bestående af dugliga och propositionsvis kunskapsrika embetsmån, hvilkas interessen dock åro alltför mycket fåstade vid furstemaktens, för att inverkningarna af de liberala id6erna, för hvilka de mera ån adeln åro utsatta, kunna blifva synnerligdn farliga, d. v. s. kunna hindra dem från att låta bruka sig som villiga redskap i maktens hand. Denna byråkrati bar under tidens lopp på flera stållen nåstan sammansmålt med hof-aristokratien; i Danmark bestod eller består skillnaden nåstan endast deri, att hof-aristokratiens medlemmar fådas, men byräkratiens utnämnas. (Forts.)