Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 december 1851, sida 1

Bidrag till franska statskuppens karakteristik. Om företeelserna i Paris har -Timesflera privata meddelanden; vi lemna hår ett utdrag ur ett bref från Kapit. Jessen om tilldragelserna den 4:de dennes: Innan jag skildrar denna dags upptråden, vill jag söka beskrifva belågenheten af det hus jag bebor. Från norra åndan af rue de Richelieu till boulevard du Temple, bilda boulevarderna Montmartre, Poissonniere, BonneNouvelle, St. Denis och St. Martin en oafbruten linea af vid pass 3,000 alnar, hvilken stråcker sig nåstan i öster och vester. Boulevarderna vester om rue de Richelieu låpa från denna punkt mot sydvest, och boulevard Italien bildar på detta stålle med boulevard Montmartre en trubbig vinkel, så att en person i Caf Cardinal, på vestra hörnet af rue de Richelieu blott kunde se några få hus och dem som ligga på norra sidan om sistnåmnda boulevard. Från detta Cafe till mina rum på södra sidan af boulevarden, tre hus från rue Montmartre, år afståndet något mer ån 300 alnar, och från detta stålle hade jag en obehindrad utsigt mot öster, något öfver 1,200 alnar, eller nåra till Porte St. Denis, der de aflågsnare boulevarderna vika något ifrån den räta linien. Min beråttelse gåller således håndelserna på denna stråcka af I,500 alnar, d. v. s. från rue Richelieu till östra ändan af boulevard Bonne-Nouvelle. Midtför min bostad ligger restaurationen Bonnefoy, och då jag omkring kl. 3 11 lemnade den, visade man mig en landtman ridande på en vagnshåst, vagnen hade då nyss blifvit honom fråntagen för att bidraga till bildandet af en barrikad nåra Port St. Denis. Rörelsen med åkdon upphörde snart i denna del af staden, och kl. 11 började minuthandlarna att stänga sina fönsterluckor. Mellan kl. 11 och 1 var jag på inrikesministeriet vid rue de Grenelle, och både under bortoch hemvägen tycktes allt vara lugnt; ingen märkbar rörelse visade sig bland trupperna innanför Tuilleriernas jerngaller eller på Carrousel-platsen; butikerna på rue Richelieu hade imellertid blifvit stängda. Kl. 2 såg jag, då jag nårmade mig åndan af rue Vivienne, trupper marschera långs utåt boulevarden som de rensade, i det de drefvo folket in i sidogatorna, der de flyktande ropade: Sauvez-vous! Jag tog jämnte min hustru min tillflykt i en butik och lyckades en stund derefter komma hem. Då jag kl. 3 återvånde från Place de la Bourse, var det med största svårighet som jag återkom hem. Man hade redan en stund tydligt hört kanonerna i riktningen af Faubourg St. Denis, och truppernas marsch åt detta håll fortfor en qvarts timme efter min hemkomst. Sedan jag skrifvit en biljett, gick jag ut på balkongen, der min hustru stod, och stannade der för att se på trupperna. Så långt ögat kunde nå, var hela boulevarden uppfyld af dem, i synnerhet af infanteri, i smårre afdelningar på något afstånd från hvarandra, hår och der några 12-pundiga kanoner och haubitser, af hvilka några voro placerade på den högre belågna delen af boulevard Poissonniere. Fönstren voro uppsylda af menniskor, i synnerhet af fruntimmer, handtverkare, tjenstefolk och barn. Officerarna rökte sina cigarrer — en Sed, som, enligt hvad jag hört beråttas, blifvit införd i armån af prinsarne af orleanska familjen, och, ehuru icke just soldatenlig, i detta ågonblick var mycket lugnande, emedan den förjagade tanken på att deras tjenst snart skulle tagas i anspråk.