Af boulevard des Italiens kunde jag endast se obetydligt i anseende till den vinkel, hvarom jag redan talat, men i riktningen af Porte St. Denis hade jag utsigt till åndan af boulevard Bonne nouvelle. Plötsligt, medan jag genom min kikare betraktade trupperna österut, lossades ett par gevärskott i öfverste ändan af kolonnen, som bestod af 3,000 man. Inom få ögonblick utbredde de sig och kommo nedåt boulevarden under ståndig skjutning. Elden var likvål så regelmåssig, att jag i början trodde den vara glådjesalvor öfver en intagen barrikad, eller för att underråtta en annan afdelning om sin stållning, och först når de kommit mig omkring 70 alnar nåra, hörde jag på knallen, att gevåren voro skarp laddade; men tillochmed då kunde jag knappt tro mina öron, ty mina ögon kunde icke upptåcka någon fiende att skjuta på, och jag fortfor att betrakta soldaterna, till dess kompaniet utanför det hus der jag bodde höjde sina gevår, och en ung skågglös pojke lade an på mig. I ågonblicket ryckte jag min hustru med mig bakom pelaren mellan fönstren, då i detsamma en kula tråffade taket öfver våra hufvuden och betäckte oss med damoch gipsbitar. Ögonblicket derefter nedlade jag henne på golfvet, och nåstan i detsamma lossades en hel salfva mot huset, balkongen och fönsterna; en kula sönderslog spegeln öfver kaminen, en annan kupan öfver bordstudsaren, alla rutor, med undantag af en, krossades, gardiner och sönsterkarmar genomborrades. Jernbalkongen var, ehuru låg, ett godt skydd, men sem kulor inträngde dock i rummet, och medan trupperna åter laddade, drog jag min hustru till dörren och tog med henne min tillflykt till de rum, som lägo inåt gården. Gevärselden sortfor oupphörligt i mera ån en fjerdedels timme, nu blefvo kanonerna afbröstade och riktades emot hr Salandrouzeis magasin, fem hus till höger ifrån oss. Hvad afsigten eller meningen hårmed kunde vara, var en fullkomlig gåta för alla i huset, såvål Fransmån som utlånningar; somliga trodde att trupperna förenat sig med de råda, andra, att man skjutit på dem från något hus, ehuru sådan visst icke skett hvarken från vårt hus eller något annat på boulevard Montmartre; ty då skulle vi hafva sett det från vår balkong. Denna onödiga skjutning måtte blifvit framkallad af en panisk förskråckelse eller fruktan att fönsterna vore besatta af dolda fiender, och de derför ville rådda sina egna skinn genom att skjuta först, eller också måtte det hafva skett af blodig mordlystnad — och båda bevekelsegrunderna äro lika vanärande för dem, å ena sidan som soldater, å andra som medborgare. Som sjelf militår, beklagar jag på det hågsta, att jag kånner mig nödsakad att hysa den senare tanken. Trupperna fortforo att skjuta mera ån en qvarts timme, utan att någon besvarade deras eld, och många menniskor nedskjötos, några invid vår port.A —U— —