Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 december 1851, sida 2

förösvat stölden och äfven att igenom falsk nyckel banat sig väg till varulagerna. Med anledning bäraf hade poliskommissarien Flygare, biträdd af öfverkonstapel Göthe och konstapel Qvist, samma dag uti handlanden IIeymans hemvist anstält förhör med Andersson, som då erkände, att han tillgripit 2ne st. tryckta scherting och ett mindre parti dukar, hvilka han i förvar lemnat åt en dräng vid namn Johannes Larsson, som, äfven tillstädes, likväl förnekade denna uppgift. Härefter företogs visitation uti drängen Anderssons rum, sedan Anderssons person först blifvit undersökt och han befanns innehafva en hufvudnyckel, hvarmed låsen till lager-magasinet kunde öppnas. Uti drängkammaren i Anderssons gömmor påträffades en mingd varor, hvilka igenkändes af handlanden Abrahamsson och som af bans tjenstedräng Carl Gustaf Jansson från honom blifvit stulna och i drängen Anderssons förvar lemnade. Utom dessa varor innehade drängen Andersson vid visitationen 15 rdr 28 sk. rgs i penningar, 2 silfverflekur och en silfverkedja. Ifrån Heymans bostad begaf sig derefter kommissarien Flygare med biträde samma afton till handlanden Abrahamsson hvarest uti drängkammaren visitation anställdes, och påträffades i en drängen Jansson tillhörig draglåda 5 serskilda stufvar innehållande 213 alnar tunt ylletyg, 201 alnar yllebyxtyg, samt 7 alnar brunt visttyg, hvilka tyger handlanden Heyman igenkände som honom fränstulna. Drängen Jansson förklarade härvid, ett ett stycke om 10 alnar vore honom tillhörigt och inköpt mot 1 rdr 12 sk. alnen; men om det öfriga påträffade godset saknade han all vetskap och visste ej huru det blifvit inpraktiseradt i hans gömmor. Under det kommissarien Flygare var inne på handl. Abrahamssons kontor, anhölls af konstapel Qvist på gatan en person, som kom upp från drängkammaren. Denne person befanns vara en så kallad 4knalle och heter Carl Jansson, från gården Askersered i Haijums socken af Marks hårad och misstånkt att hafva afsatt de varor handlanderne Heymans och Abrahamssons drängar stulit från sina husbönder. Denna misstanke blef tillfullo bestyrkt först deraf, att då han anhölls i Abrahamssons gård, innehade han ett paket, hvari voro förvarade 6 st. handl. Abrahamsson iillhörige rakknifvar, hvilka han under det han åtföljde polistjenstemannen uppför trapporna till drångkammaren, kastade ifrån sig och sedan förnekade sig innehaft — och sedermera af den i hans qvarter anställda visitation, hvarvid påtråffades 2:ne rödrutiga västtyg, hvilka handl. Heyman igenkände såsom sig tillhörige. I följd af de uppgifter kommissarien Flygare inhåmtat under dessa visitationer, anstålldes påföljande dag undersökning hos Olaus Anderssons sästmö, pigan Inga Helena Larsson, i tjenst hos handl. P. Ohln vid Kungsgatan. Hos henne påtråffades ett riktigt litet vål sorteradt lager af dyrbara varor, såsom sidentyger, paramattastycken, ljusstakar, åkta porslinkoppar, m. m., hvilka saker hon uppgaf sig hafva dels såsom fästmannapresenter och dels för att förvara, mottagit af drången Olaus Andersson. Alla dessa varor igenkåndes af hrr Heyman och Abrahamsson. Med undantag af några sidenförklåden, dem Inga Helena Larsson låtit försålja, togos varorna i polisens förvar. Samma dag verkstållde kommissarien Wickstrand, med bitråde, visitation hos poliskonstapeln n:o 1 Andersson, broder till drången Olaus Andersson, hvares påtråffades ett ännu större lager af manusakturvaror, såsom sidenparaplyer, paramattastycken, schertingsstycken m. fl. dyrbara saker, äfven tillhörige hrr Heyman Abrahamsson. I går anställdes inför poliskammaren ransakning om dessa betydliga stölder. Och voro dervid närvarande, såsom målsägare, hrr Heyman och Abrahamsson, samt de för delaktighet deri tilltalade drängarne Olaus Andersson, Carl Gustaf Jansson, Johannes Larsson, förr i tjenst hos grosshandl. Åkermark, och Johannes Pettersson, samt Åknallen Carl Jansson, poliskonstapeln n:o I Andersson och pigan Inga Helena Larsson, hvarförutan flera andra personer blifvit kallade att upplysningsvis höras. Handlanden Heyman framlemuade ett till honom stålldt anonymt bref, hvari han varnades för sin drång, Olaus Andersson. Detta bref, som utmårktes af en vacker stil och goda konsepter samt dels upplyste att drången begagnat sig af falsk nyckel till varumagazinerne och dels åtföljts af profver på de tyger, som blifvit stulne, gaf första anledningen till stöldernos upptåckande. Sedan alla de vid visitationerne i förvar tagne varorna nu förevisats målsägarne och af dem igenkåndes, såsom sig tillhörige, börjades förhöret med de tilltalade i följande ordning: Drången Olaus Andersson erkånde dels att han tid efter annan från handl. Heyman tillgripit de varor som vid visitationen hos honom och drången Carl Gustaf Jansson, pigan Inga Helena Larsson och poliskonstapel n:o 1 Andersson, påtråffats, och dels att han till Carl Jansson försålt de varor, som hos denne igenfunnits, åfvensom de denne under loppet af några månader afsatt; men att dessa varor blifvit stulna från handl. Abrahamsson, af dess drång Carl Gustaf Jansson, och af Olaus Andersson tagna i utbyte mot sådane varor, som han sjelf stulit. Olaus Andersson försäkrade, att hvarken hans fåsteqvinna, Inga Helena Larsson, eller hans broder, poliskonstapel Andersson, vetat om att de dem anförtrodda varor varit oärligt åtkomna. Vidare bestred Olaus Andersson, att han vid tillgreppet begagnat sig af falska nycklar, utan att han kommit in i lagermagazinen, då dörrarne till dessa varit olåsta, åfvensom att han endast i tre serskilda gånger föröfvat stölden. (Forts.) På anmodan får hårigenom upplysas, att då handl. Stenhoff inne i sin salubod uppgjorde köpet af stearinljus med Petter Andreas Pettersson, baden varit besökt af flere personer, hvarigenom synes, att ifrågavarande handel icke haft ringaste karaktår af smygköp.