Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 december 1851, sida 1

—————— och arbetsamma, derigenom att de förbjuda oss att vad ra dåliga och lata, skall den menskliga lyckan allti väsendtligast komma att bero på de enskilda individernas ejelfverksamhet och på deras strid emot de hinder, hvilka möta dem på vägen till målet, fullkomligheten. — På denna väg, eller här i lifvet, skall eländets fruktansvärda problem aldrig blifva löst, emedan jorden är ett ställe, dit vi kommit icke för att lefva, utan för dö, och emedan vishet är en förvärfvad egendom, som vi blott tillkämpa oss i förbållande till den motgång , som vår skröplighet ådrager oss. — Vårt jordiska lif är en förberedelse till evigheten, en skola, i hvilken vi skola samla kunskaper och orfarenhet, utbilda själens och hjertats gudomliga egenskaper, på det vi må kunna uppträda som värdiga medborgare i andarnas eviga rike. — Men om derför menskligheten icke här på jorden kan mätas med moralitens idsela måttstock, kan den ej eller vänta att blifva helt och hållet befriad från lidanden och umbäranden, hunger och nöd. — Det är derför nödvändigt, att vi vänja oss vid att vänta helt litet af menniskorna och menskliga inrättningarna, att vi vänja oss att förlåta menniskorna, på det vi må blifva iståndsatta att betrakta deras fel utan någon bitter känsla, och att vi städse måtte erinra oss, att öfverseende är en rättighet, hvarpå den svaga menskligheten billigtvis kan göra anspråk. (Forts.) pA FGääLGk