Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 december 1851, sida 1

SA EätfUggot, I J. F. Lojgrens vid Gamiå Varfsande omkring 45 bokstäfver; men för större stilar berukunstående, medföljer. ser advokatfiskals-embetet det ligga hr kammarherren Wirgin till laet, att han gemensamt med de andre tilltalade, då fattat beslut om spårrningens upphörande och derefter deltagit i nedrifvande af de vid stadens tullar anbragte stångsel, tvårtemot hvad förut blifvit i vederbörlig ordning afgjordt. Vid bedömande af det ansvar, hvartill hr kammarherren derigenom gjort sig förfallen, synes det advokatfiskals-embetet båra tagas i betraktande, att magistratens och sundhetsnåmndens åtgörand att besluta om stadens spårrning mot koleran varit olagligt, fastån beslutet sedermera blifvit af stadens innevånare bitrådt; — att magistratens protokoll vid allmånna rådstufvan den 25 November, destomindre den 3 December varit ovilkorligt bindande för stadens innevånare, som samma protokoll först den 9 December justerades, och de fleste af innevånarne åtminstone den 3 December, då tiden för dem ånnu var öppen att förklara meningen med beslutet den 25 November, derom hyste en annan förestållning, ån som åfverensståmde med protokollets ordalydelse; — att ehuru stadens innevånare numera måste anses hafva den 25 November uppdragit åt sundhetsnåmnden, att den 3 Deeember pröfva om och når spårrningen kunde aldeles eller till någon del instållas, den således icke på grund af lag och författningar, utan endast i följd af det sårskilda uppdraget sundhetsnåmden tilldelade pråfningsrått i sak, som denna, lagligen ej kunde betaga stadens innevånare, att, når de dertill funno anledning, åter i vederbårlig ordning sjelfva såtta sig i utöfning af rättigheten att i årendet besluta; — att de tilltalade den 3 och 4 December icke kommit tillsammans, hvarken i uppsåt att med sörenadt våld sätta sig upp emot verkstållighet af offentlig myndighets beslut, eller att den till någon embetsåtgård tvinga, eller att får sådan åtgård hämnas, eller till sådana öfverlåggningar, att anmålan derom hos offentlig myndighet i staden bordt ega rum; utan den 3 December samlats för att bevista sundhetsnåmndens sammantråde, eller, som de till åfventyrs förmenade, all mån rådstusva och den 4 December endast några i sånder kommit tillhopa får att fårfatta och underteckna en skrifvelse till konungens besallningshafvande i lånet; — att enår de fleste af stadens innevånare den 3 December enhålligt gåfvo tillkånna sin ånskan att spårrningen måtte genast upphöra och dessutom förmenade sig icke hafva till sundhetsnämnden ensam hånskjutit beslutande råtten, samt i allt sall dåmera voro sinnade, att densamma sjelfva utöfva, å ena sidan 9rannlagenheten bordt hindra sundhetsnåmnden, att mot innerånarnes vilja söka bibehålla det åt sundhetsnämnden anfyrtrodda uppdrag, och å den andra pligten hjudit magistraten att genast ulfärda kallelse till skyndsam allmån rådstufva, på det att stadens innevånare ej långre, ån som var oundvikligt, måtte hindras i utöfningen af deras lagliga råttighet. Hvaremot då sundhetsnämnden först, oaktadt temligen rymlig tid till öfverläggning och upprepade framstållningar från de församlade, icke meddelas dem något besked, samt derefter fram stållt ett förslag till öfverenskommelse, hvilket onekligen varit serdeles olåmpligt, såvida det verkligen varit sundhets-nåmndens mening att upphåfva spärrningen och sålunda frigifva kommunikationen från Götheborg, der man trodde farsoten ånnu hårja, emot det att de församlade förbundo sig att ej resa till Götheborg, sundhetsnåmndens förfarande varit synnerligen egnadt att uttråtta de församlades tålamod, och jåmvål i någon mån bidragande att stårka dem i deras tro att vid tillfållet vara beråttigade till fattande af öfverenskommelser och beslut; åfvensom enår magistratens samtlige tjenstgörande ledamöter vid början af sammankomsten den 3 December varit nårvarande ocH äldste ledamoten särskildt blifvit uppfordrad att leda sörhandlingarne vid tillsället; Men magistraten uraktlåtit så vål att föranstalta om allmån rädstufva, som ock, efter hvad det vill synas, dess AA iii..