Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 december 1851, sida 1

liga ord: -End hvad mener han om Bodösade nära belågna öarne: slutligen hade de, då oss Opreisning för Bodösagen?— och vi göEngland inför sin regering så sramställt saken, som hade deras tjenare varit de våldförgehör, att engelska ministern erhöll stränga föreskrifter att af norska regeringen derför begåra uppråttelse, hvilken efter långa underdel i dessa förmenta misshandlingar af engelsmånnen, skulle stållas under åtal. Norlåtsar sig vara synnerligen förtrytsam. I ska konungen samtyckte till dessa anspråk; och det var öfver denna estergifvenhet som norska pressen och Norges storthing vid trenne särskilda riksmöten upprörde himmel och våldsamhet och begången oråttvisa endast saller Engelsmännen till last, så måste vi dock nat återslod, ån krig eller eftergifvenhet. Skulle man nu vilja påstå att monarken skulle Ö3, Åågnaf får att havilia ett möiljoen o. ti0 daler och åter skadan. bryter Kronans uppboras man eller edsvuren mätare häremot, miste embetet och ( böte dubbelt. ——— Svar på Morgenbladets utfall emot den Svenska pressen. I III. I Morgenbladet sånder oss en håftig utmaning om Bodösaken — denna Norrmånnens kåpphåst, på hvilken de hittills aldrig kunnat rida sig tråtta, emedan den svenska pressen, blott för att få en ny anledning att klandra regeringen, nåstan alltid gifvit Norrmånnen medhåll i denna sak, utan att bekymra sig om att desse egentligen kastade hela skulden på Sverige och Svenskarne. l Det år blott denna ovårdiga slapphet och efterlåtenhet på svenska tidningspressens sida, som kunnat gifva Morgenbladet en så stormodig ton, når han tillropar oss dessa kostgen? Har Norge fått Ersetning for den? Skaf ra oss dersöre till en pligt att, så vidt vi förmå, gifva Morgenblade: en sådan -Opreisning,att det icke mera skall begåra vidare i den saken. Men först torde vi böra i våra låsares minne återkaila, hvarom fråga var i den s. k. Bodösaken. År 1818 hade åtskillige engelske köpmån upprättat kontor i den nyss med stapelstadsrått begåfvade norska staden Bodöe, men fremlingarne hade ej allenast missbrukat handelsfriheten, för att i stållet etablera en smugglerirårelse, utan hade åfven krånkt enskild rått och våldsamt bortfört boskap från beslag blifvit gjordt på dem tillhörigt lurendrejerigods, varit fråcka nog att, med tillhjelp af besåttningarne på i hamnen liggande engelska fartyg storma och uppbryta statens packhus samt med våld återtaga sina varor. Icke desto mindre hade deras principaler i de och lidande, och deras klagomål vunnit det handlingar beståmdes till 18,000 Sterl., hvarjemte de norska embetsmån, som haft jord, såsom en djup förolåmpning emot -nationalåran och rikets sjelsståndighet, och hvaröfver vår vårda antagonist ånnu i dag Låtom oss nu se till, om en dylik förebråelse med fog och billighet kan låggas ens monarken till last, och om icke det år i högsta grad oförskämdt att gifva Sverige eller Svenskarne skulden derför. Först och fråmst förefinnas anledningar till den misstankan, att icke så ringa öfverdrist insmugit sig i den inhemska teckningen och koloreringen af de begångna otillbörligheterna, då man vet att ett Trondhjemskt handelsbolag grundat Bodö, och att Bergenboerne voro högst missnöjde öfver detta etablissement, hvarjemte båda ståderne utan tvifvel voro afundsjuke öfver de sig i denna köpenskap intrångande utlånningarne. Men, om vi ock, emedan vi ej kunna kontrollera råtta förhällandet, ville antaga ofvannåmnde uppgifter såsom bokstaslig sanning och förutsätta att all billigtvis antaga att Carl Johan å sin sida gjort allt möjligt för att i ministeriel väg blidka brittiska kabinettet och nedpruta ersåttningsanspråken, så att slutligen intet anha gjort sitt folk någon tjenst dermed, att