Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 december 1851, sida 1

Korrespondens. Stockholm den 8 Dec. Dessa s. k. Konservativa åro dock ett förunderligt slågte; antingen man betraktar dem från hedrens, förståndets eller hjertats synpunkt, är det högst sällan, som omdömet kan utfalla till deras fördel. — De nedrigaste menedsbrott, de mest vansinniga idrotter, de blodtörstigaste grymheter kunna af partiets koryfäer utölvas, utan att någon enda ogillande röst från lågret låter spörja sig, men väl tvärtom skall man förnimma ett allmänt bisallssorl. Ju gemenare en regent mot sitt folk betett sig, desto större har han blifvit i de konser vativas ögon och för att i detta hånseende taga Louis Napoleon till exempel, så år den erfarenheten högst kuriös, att, då denna råttvisligon med hvarje dag sjunkit i allt hederligt och tånkande folks förakt, han deremot i samma proportion stigit uti de konservativas ynnest. Fanns det något speord nog hånfullt, något moraliskt brott nog svart, som ej mot Louis Napoleon af de konservativa framkastades, då han af Franska folket med millionpluralitet kallades till republikens president och dermed fortfors, så långe man befarade att han som en hederlig karl skulle vara verk sam inom det konstitutionella och lagliga gebitet, men så snart han började något lyfta på den mask, bakom hvilken man kunde skönja den bedrågliga lycksökarn, så snart marionettens leder började visa sig lydiga de ryska och österrikiska trådarna, då blef ett motsatt ljud i skållan och då det stackars konservativa partiet i det numer inslytelselösa Sverige icke på annat sått kunde ge sin beundran luft, så föranstaltade hr öfversten Harelius att Louis Napoleon blef invald till he