Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 december 1851, sida 1

Man skall kanske tro att jag tänker beskrifva en sömmerska så att hon blir romanbjeltinna, att jag skall ikläda henne alla möjliga dygder, utan att låta ett enda fel vidlåda henne, men då bedrar man sig. Jag tänker beskrifva denna flicka sådan som hon är, det vill säga rätt och slätt en sömmerska. Carolina är omkring 24 år, brunett, och utan att vaora felfritt vacker, likvål ganska täck. Hon bar en liten uppnäsa som ger henne ett visst pikant utseende, och hennes bruna ögon se alltid mycket skälmaktiga ut. Växten är liten, men väl proportionerad; ett lif så smalt som det kan vara, utan att blifva onåturligt, och en barm, som är rundad och full, utan att vara slösande. Lägger man dertill en liten nätt fot och — kronan på allt — ett ypperligt humör, så är porträttet färdigt. Just i det ögonblick som vi titta in till henne, sitter hon vid fönstret och syr, under det hon med rätt vacker röst sjunger: Malins milda öga och dess kind med lågor i., Ke. Det är i dag Lördag, och hon har derför bråttom att få sitt arbete färdigt, nålen skötes med en fermetd, som är beundransvärd; men emellanåt drar hon litet på munnen, då hon tänker på det nöje hon väntar sig för morgondagen. Söndagen är en epok i en sömmerskas lif; då får hon lägga ifrån sig det trägna arbetet för att uppfriska sig med en liten lustfärd i d9t gröna, eller med några dansar i Humlegården, eller på Mosebacke. Om förtjensten varit mycket god under veckan, kan man äfven kosta på sig att gå till Tivoli, och då finns det intet mera att önska. Carolina hade förmodligen funderat på något sådant till morgondagen, ty hon såg så hjertligt glad ut der