Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 december 1851, sida 1

———— C—— —— skall visa att jag är herre i huset! — och derpå raglade han fram till sängen, kastade sig deri och insomnade. Men ute i den kalla farstun knäböjde en gråtande moder med fem akälfvande barn, bredvid det sjettes halfstelnade lik. V. Ett vindsrum. Fem trappor upp ligger ett litet vindsrum, liksom ett fogelbo för sig sjelft. Vindskupan ligger åt solsie dan och gör att det lilla rummet ständigt är ljust och fritt. Om man går in der, så ser man fyra målade väggar, betäckta af ett tak som icke reser sig mer än knappt tre alnar öfver golfvat. Det lilla fönstret tittar så vackert fram utur ett par Snökvita gardiner, och några små blomkrukor stå innanför och fröjda sig åt solen. Örverst i fönstret hänger en Vanlig rödmålad ståltrådsbur, hvars innevånare är en liten munter grönsiska, som qvittrar så vackert hela långa dagarna, och hoppar omkring i sitt nätta fängelse. Men fängelset måtte icke vara henne särdeles svårt, att dömma efter den liflighet hon visar, och dessutom har hon alltid en sockerbit eller några grönsaker som förljufva tiden för henne. (Forts.) A — —