Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 december 1851, sida 1

Utrikes Nyheter. Statskuppen i Frankrike. I går hitkommo med ångaren -Courierfrån Hull Londonertidningar af Lördagen d. 6 dennes med direkta underråttelser och telegrafnotiser från Paris, de senare gående ånda till fredags afton. I går afton och i dag på morgonen hafva vi bekommit utlåndska poster öfver lands, hvilka icke medföra senare underråttelser från Paris ån af den 4 dennes. Vi meddela hår nedan det vigtigaste af dessa underråttelser. I ett den 1 Dec. hållet ministerråd hade beslutats attskrida till utförande af den långe förberedda planen. Thorigny, inrikesministern, vägrade att hafva någon del i företaget, och blef straxt ersatt genom Morny. Derpå blefvo alla regementschefer, som enligt hvad Times rent ut påstår blifvit bestuckna, underråttade om de åtgårder de hade att taga. Kl. 6 på morgonen d. 2 begynte attentatet med nationalförsamlingens besättande af en stark kolonn och arresteringen af de 5 generaler, som åro medlemmar af församlingen: Changarnier, Cavaignac, Bedeau, Lammoricire, Leslo, öfverste Charras, samt Thiers och questoren Båze. Likaledes arresterades yttersta venstrans ledare: Greppo, Miot, Nadaud och Valentin. Cremieux och Lagrange arresterades längre upp på dagen. Bupin, nationalförsamlingens president, bevakades i sitt hotell. Louis Bonaparte förkunnade omhvålfningen i följande tvenne dekreter: I franska folkets namn! Republikens president förordnar: Art. I. Nationalförsamlingen år upplåst. Art. II. Allmånna röstråtten år återinförd; lagen af den 31 Maj år afskassad. Art. III. Franska folket år sammankalladt i valförsamlingarne från den 14 till den 21 Dec. Art. IV. Första militårdivisionen år förklarad i belågringstillstånd. Art. V. Statsrådet år upplåst. Art. VI. Utförandet af detta dekret år uppdraget åt inrikesministern. Elyse den 2 Dec 1851. Louis Napoleon Bonaparte. de Morny, inrikesminister. Proklamation af republikens president. Uppmaning till folket. -Fransmån!. Det närvarande tillståndet kan icke sortsara långre. Hvarje dag som går förbi ökar landets fara. Församlingen, som skulle vara ordningens fastaste ståd, har blifvit en hård för komplotter. Tre hundra representanters patriotism kan icke hejda dess olycksbringande tendenser. I stället att stifta lagar i det allmånnas interesse, smider den vapen för inbördes krig; den angriper den makt, som jag har direkte af folket; åen uppmuntrar alla onda passioner; den bringar Frankrikes lugn i fara; jag har upplöst den och jag tager hela folket till domare mellan den och mig. J veten, att författningen skrefs i den afsigt att genast försvaga den makt j velat anförtro mig. Sex millioner röster voro en lysande protest mot denna författning och dock har jag troget hållit den. Utmaningarna, baktalet och hånet hafva funnit mig orygglig. Men