Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 december 1851, sida 1

Korrespondens. Stockholm den 5 Dec. Om ock uti en hufvudstad ett jemförelsevis större antal förlustelser och rikare tillfållen till omvexlande sörströelser opåtaldt må få ega rum, så år dock Stockholm både får folkoch penningesattigt. att icke nutidens vidunderliga uppsjö på alla dessa slags tillstållningar sör att på ett mer eller mindre oskyldigt sått bortslösa tid och penningar, skulle hos den tänkande sosterlandsvånnen väcka bekymmer och fruktan. För endast några år sedan voro kongl. theatern för vinter-saisonen och Djurgårdstheatern för sommar-semestern alldeles tillråckliga för tillfredsstållande af allmånhetens begår efter offentliga nöjen. En och annan konsert eller danstillstållning interfolierade undantagsvis hemtrefnaden vintertiden och om sommaren hvimlade Stockholms herrliga nejder på alla håll af förnöjsamma menniskogrupper ur alla stånd och åldrar, som sröjdades af de rika och vexlande naturskönheter, med hvilka ingen annan hufvudstad i verlden har att framvisa något jemförligt. Huru år det nu? Tag ett Dagblad i hand och du skall se hela kolumner upptagna af idel annonser om tillstållningar, hvilkas arrangörer tåfla att dfverbjuda hvarandra med dåraktiga lockbeten för en låttsinnig ållmånhets fårledande. Vi tala ej om den s. k. mindre theatern, hvilken på ett ganska hedrande sått motsvarar sitt åndamål och publikens anspråk; icke eller om Humlegårdstheatern, hvilkens tiljor kunna blifva ganska passande för den gryende talangens första sjät på konstens bana; vi förbigå dessa s. k. konst-, sigur-etc. theatrarna iJakobs bergsgränd, vid Malmskillnadsgatan oah Södermanlandsgatan äfvensom dessa nåstan för eqvilibristiska och taskspelarrepresentationer i stadens sränger, emedan de ej så direkt befråmja det allmånna moraliska förderfvet; vi förundra oss deröfver att det kunnat vara lönande att, under täslan med den romantiskt sköna Humlesåärden och den pittoreskt herrliga Mosebacke, anlägga på högst olåmpliga platsar så vål å Norr som å Djurgården s. k. Tivoli och vi beklaga att för sådant åndamål tunnor guld genom aktieteckning kunnat i hast framkallas inom ett samhålle, der det ej varit möjligt att på åratal sammanskrapa några 1000 rdr för resande af en årestod åt hufvudstadens grundlåggare, hvilkens namn tillika år bland de ådlaste Sveas håfder ha att framvisa, — der gaslysningsfrågan säkerligen kommer att sörfalla om, såsom det nu synas, den utlåndska — —