Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 december 1851, sida 1

De låga fönstren åro garnerade med de vackraste blomkrukor, geranier, nejlikor och ett par blommande kakteer blicka så gladt på den inkommande, och en herrlig Provenceros intar hedersplatsen ibland den alla. Hår bor den gamla hederliga kommisssarien B. med sin hustru och en tjugoårig dotter. Gubben har genom omtånksamhet och arbete hopsparat en liten förmögenhet, och lefver nu, vål indraget, men likvål gladt och sorgfritt på gamla dagar. Hans hustru år en liten treflig gumma, kånd för sitt utmårkt goda kaffe, och för sin våsörenhet emot de fattiga. Hon år ett mönster för hvarje husmoder, renlighet, vålstånd och ordning uppspira omkring, henne hvart hon vånder sig; och till på köpet år hon af ett utmårkt fredligt och godt sinnelag. Under de tjugotvå år som de varit gifta, har man aldrig hört ett ondt ord emellan de båda makarna, ståndigt hafva de gått vid hvarandras sida, Stödjande hvarandra efter förmåga, och öfverseende med små svagheter, som åro oskiljaktiga från den menskliga naturen. Också har man sållan sett ett lyckligare åktenskap ån detta. Den enda gång som gumman B. tillåtit sig