Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 december 1851, sida 1

Dröm och verklighet. Af Sten Blieher. (Forts. fr. 278.) aMin älskade! jag kan och vill ej dölja för dig, att jag under mitt allt för svaga hjerta bär en pant af vår hemliga kärlek. Mitt samvete förebrår mig ett brott mot min make: men kärleken känner blott ett brott — otrohet mot den älskade; den han blott en pligt — att göra allt för det dyrbara föremålet, att öfverlemna åt honom både kropp och själ; ja, om det fordrades, att uppoffra begge delarna. Frans! Du var barnlös, det smärtade mitt bierta. Har jag förspillt min lycksalighet i evigheten, så gjorde jag det för att glädja dig här. Nu, älskade! har jag intet mer att gifva dig!, Det andra brefvet syntes vara skrifvet efter den olyckliga maskeraden. ,Skedt är skedt, skref hon; men ödet, det dunkla ödet sjelft är det, som imot vårt vetande och vilja, förde oss till hvarandra. Det har förenat oss... Hvem skall nu åtskilja oss? Jag känner det, jag vet det: sedan den natten är jag er för evigt; jag har fått ett nytt hjerta, en ny själ. Jag är alldeles förändrad; mina tankar, mina önskningar, min längtan hafva blott ett mål — er, er älskade, tillbedda man! O! hata mig icke! förakta mig icke! Det är icke sinnligheten som drager mig till er; nej! ren skall min kärlek vara; men ala med er måste jag, för att uttömma mitt qvalfulla