Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 november 1851, sida 1

Dröm och verklighet. Af Sten Blicher. (Forts. fr. 271.) Han var ofta tanksprida och försjunken i dystra betraktelser, han hade förlorat sitt fordna jemna och glada sitt att vara och i dess ställe fattats af en tillgjord munterhet, som frambröt då och då, och ofta utan någon synbar anledning. Orsaken till denna förändring — samvetsagg öfver det omedvetet begångna brottet — var mig ju väl bekant; men jag förteg det för min hustru. Jag sökte försvara fru L; men inlät mig icke i någon förklaring angående kaptenen. Kära Henriette!4 sade jag, tag dig i akt för att misstänka någon! Det är ju annars alldeles imot din natur. Vet du något? har du sett något?s — Blott ett enda ögonkast, genmälte hon, men ett ögonkast, som bragte honom att rodna och mig att blekna; vi måste således begge två hafva förstått det. Det var hastigt, som en fjerran blixt på en nattlig Sky, men klar nog för att gifva ljus. De voro ensamma i rummet, och jag såg det med frånvändt ansigte i en spegel. — Jag skakade på hufvudet, som om jag icke ville sätta tro till henne, och ålade henne evig tystnad i denna gak. Vi skola ej engång sjel va tala med hvarandra, härom4, sade jag: ty huru lätt kan du icke hafva irrat dig i din förmodan. Ett ögonkast kan jn hafva flera betydelser — hvarför då antaga den värsta? — En blick, full af tvekan var det svar jag fick