Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 november 1851, sida 3

Få vestindiska befraktningar förekomma ännu, oc ut-igterna i kolonielmarknaden år tämligen missgynnande. Med befraktningarne från Brasilien har ingen synnerlig föråndring föregått, likvål hafva vi funnit sysselsåttning för atskillige fartyg, då de norollge hamnarne måst inneslutas i chartepartierne. Utgående frakter till såvål Platsfloden som Rio Grande äro fastare; vi betala neml. 21 s för Stenkol och 22 s. 6 d. för Salt till den förstnåmnda hamnen och 25 s. med 5 2 för Stenkol och 22 s. 6 d. med 5 å för Salt till Rio Grande. I retur bjudes dock icke mera ån 40 s. 32 42 s. 6 d. för saltade Hudar från Platafloden och 45 s. från Rio Grande. Frakterna från Calcutta uppehållas endast med svårighet i 3: 12. 6 3 3: 15, då de senaste notiserna derifrån voro mycket nedslående, och 3 per Ton var den löpande frakten till London; samma frakt på Liverpool var nåstan att anse som nominel. Från Akyab hafva vi betingat 3: 10 för fartyg, som utgå med barlast, eller med försesling till Calcutta 3: 15 vid försenad ankomst, och i detta fall med tillåtelse att medföra utgående laddning. Från Maulmain kunna vi knappast notera 4; emedlertid bjudes från Ceylon 3: 7. 6 å X 3: 10 per Ton.