Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 november 1851, sida 2

Utrikes Nyheter. DANMARK. Enligt berlinerbladet -Vos. Zeit. har Ryssland understödt de begge tyska makternas fordringar. Till yttermera effekt skall czaren i en handskrifvelse uttalat sin personliga önskan, att ånnu i år se slut på denna sak. Danska ministeren skall, tillfogar Vos. Teit., vara besluten att uppfylla de tyska fordringarne, fastån med det hemliga förbehållet, att i konventionen insmyga en till utseendet obetydlig klausul, hvilken skulle möjliggöra Slesvigs framtida införlifvande i Danmark. Från tyska sidan skall man imellertid vara fast besluten att icke gå in på något arrangemang, som icke innefattar det klart uttalade vilkoret, att ett införlifvande af Slesvig i Danmark, eller detta hertigdömes konstitutionella förbindelse med nåmnde rike på ingen tid och under inga omsidndigheter får åga rum. Man vill icke ens iniåta sig i någon vidare underhandling, innan Danmark utan förbehåll medgisvit detta klart uttalade vilkor. Det skall ånnu vara oafgjordt, om nya val skola utskrifvas för de återuppståndande provincialstånderna; i hvarje håndelse skola valen åga rum ester den förra vallagen. De landsflyktige Slesvigarne skola uteslutas från intråde i stånderförsamlingen. Man väntar dock att slutarrangemanget skall innehålla en fullståndig amnesti. Så långt -Vos. Zeit. I dessa uppgifter, hvilka hafva allt utseende att vara grundade, har man nyckeln till krisens låsning. Det år ett ryske maktspråk, uttaladt i den der handbiljetten af czaren, som afgjordt Danmarks eller råttare Slesvigs Ode!!! Ty, det år att hoppas, att England, om det ock icke velat eller kunnat förhindra den för Danmark så ofördelaktiga lösningen af Slesvigska frågan, likvål icke skall tillåta, att de absolutistiska stormakterna tvinga Danmark till att rubba dess fria författning. ITALIEN. En korrespondent till Ulnd. Belge beråttar, att i en audiens, som neapolitanska gesandten haft hos Sardiniens konung, Victor Emanuel, den förstnåmnde i sin monarks namn uttalade några Önskningar för det konstitutionella styrelsesåttets befästande, men låt dervid tillika framskymta sin förargelse så väl ölver den sristad som de politiska flyktingar ne från Sicilien förunnades i Sardinien, som