Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 november 1851, sida 2

dan ungefår tånka de tvifvelsutan Proudhons åsigt vara. Nu gör dock en håndelse, att Proudhon sjelf uttalat sin åsigt. Anledningen dertill har varit följande: Emil (Girardin har, som man vet, en tid bortåt be mödat sig att öfvortyga republikanerna, det de handlade i republikens interesse, om de förklarade, att de skulle, såsnart lagen af d. 31 Maj afskaffats och allmånna röstråtten återstålts, rösta för författningens revision. Helt nyligen har han uppmanat Proudhon att saga sin mening, huruvida han, -som alltid varit för transaktioner och försoning, icke åfven anser detta för klokt och nyttigt.Proudhon, som alltid varit för transaktioner, för försoning? — skola vissa låsare sråga. Det år ju icke möjligt, det måste vara en villfarelse? — Tålamod! vi skola låta Proudhon sjelf tala. Proudhon drifver den satsen, att mensklighetens framåtskridande år ingenting annat, ån en oändlig series af öfvergångar, transaktioner, och försoningar, och att hela den politiska och sociala vetenskapen består deri att upptåcka lagarne får desamma. -Kontrarevolutionårerna — säger han — eller utopisterna åro de. som vilja antingen sasthålla samhållet orubbligt i den en gång antagen formen, eller ur dess sköte utesluta sina motståndare, eller slutligen drifva dem i systemer, som sakna all grund i det sörslutna.På hvarje samhällets ståndpunkt år en försoning eller en öfvergång nödvåndig, hvilket jag kallar en revolution. En verklig statsman år den, som i hvarje fall vet att bestämma den ösvergång, som måste göras och utför densamma.Men Proudhon gör till vilkor, att hvarje försoning blott får åga rum inom grånserna af det råtta. Öfver allmänna rösträtten, dfver all omröstning ståller han den offentliga tron, hvars högtidiga uppenbarelse år konstitutionen af 1848. Får denna offentliga tro, för republiken, måste åfven allmånna röstråtten, vid åfventyr af sjelsmord, falla till föga. (Forts.)