Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 november 1851, sida 1

Å4(4 ) :77777ititF — I808—1809, meddelade af F. Hammerich. I. Emedan det är dessa blads bestämmelse, att tjena som upplysning till Runebergs romancykel -Fänrik Ståls sägner-, har jag ansett riktigast, dels att gifva en konturteckning af krigets gång och dels att tala något utförligare om de i nåmnda arbete förekommande fåktningar och historiska personligheter. Freden i Tilsit angick icke egentligen Norden, och likvål åstadkommo dess följder stora hvålfningar håruppe, hvilka förorsakade att Sverige förlorade Finland, och Danmark sin flotta och Norge. Alltsedan Peter den stores tid hade Ryssland kastat sina ögon på Finland; redan hade det eröfrat dess östliga del. Nu tog det tillfållet i akt, då Napoleon ville hafva Sverige att deltaga i kontinentalsystemet, att i Sveriges vågran få en skenbar orsak till Finlands erösting. Det lade sin vilja, och ingenting annat än denna vilja, understödd af en kolossal makt, i vägskålen. Det ejorde icke engång det ringaste försök att bevisa sin rått, emedan ett sådant bevis var en omöjlighet, det förklarade utan alla omsvep, att angreppet skedde till Finnarnas lycka. Sveriges lilla, tappra folk skulle, med en hjelRSS