— — ————— Rättegångsoch Polissaker. Svedmarkska målet. Vid rådhusrättens 2:dra afdelning företogs ånyo sistlidne gårdag ransakningen, rörande våldet å mamsell Svedmark, och kommo dervid tillstädes samtlige parterne. polissiskalen, herr v. häradshöfdingen Hansson hade, i följd af trån Justitie Canzlers embetet erhållit förord nande, såsom allmän åklagare i målet, uttagit stämning å ej mindre tilltalade Holm, Hedda Winberg, Lovisa Larsson och drängen Johan Andersson, än äfven snickarelärlingen Johan Niklas Pettersson, i påstående om ansvar å de fyra förstnämnda för delaktighet i våldet mot mamsell Svedmark, samt å den sednare efter sig söreteonde omständigheter: hvarförutan häradsböfdingen Hansson äfven låtit inkalla mamsell Svedmark och hennes nuvarande förmyndare hr veterinär-likare Rickman att såsom målsägare höras. Sedan denna ståmning blifvit af rättens ordförande uppläst förekallades mamsell Svedmark och på uppmaning berättade: att hon mot sin vilja och genom tilltalade Helms maktspråk blifvit tvingad att flytta till madam Winberg i Masthuggsbergen den 1 sistl. Oktober; att hon derförinnan varit inackorderad hos en skomakare Ruden, hvarest hon vistats ett halft års tid; att hon under de få dagar bon uppehållit sig hos madam Winberg fått röna ett hårdt behandltngssätt af Winberg, hvilken bland annat skymfat och hånat henne, då hon i sitt rum sjungit andliga sånger, och omtalade hon, såsom ett exempel derpå, att då en främmad karl, vid ett tillfälle varit inne hos Winberg, hade Winberg slagit upp dörren till mamsell Svedmarks rum och i en gäckande ton yttrat till den främmande karlen: se här skall du få se hvar hon sitter, 5 dervid båda flatskrattat. Dessa förolämpningar i förening med tilltalade W:s hårdhet i öfrigt, hade hos m:llS. framkallat beslutet att aflågsna sig från Winbergs bostad, för att icke mer dit återvånda. Söndagen den 5 Okt. på morgonen gick hon från Winbergs bostad till staden, hvarest hon i Domkyrkan bevistade gudstjensten; natten till Måndagen tillbragte hon under bar himmel i Brunnsparken. Måndagen öfvervar hon ett läsförhör i Dom kyrkan, hvarefter hon, sedan hon promenerat i Allerne, kl. 9 på aftonen, besökte mamsellerne Osterman hos hvilka hon spisade astonmåltid. Natten till Tisdagen uppehöll hon sig i grannskapet af Domkyrkan åfven under bar himmel. Och efter det hon dels gått fram och tillbaka i Kungsparken och dels afhört bönen i Domkyrkan emellan kl. 11 och I f. m. besökte hon om Tisdagen handlanden Gustaf Lefflers fru, för hvilken hon beklagat sin nödstallda belägenhet. På fru Lefslers uppmaning sick hon derifrån till jungfru Maria Pettersson, med hvilken fru Leffler aftalat om mamsell Svedmarks hårbergerande. Mamsell Svedmark, tillfrågad om orsaken, hvarföre hon icke uppsökt någon af sina bekanta för att af dem erhålla natthårberge, utan heldre föredragit att ligga under bar himmel de kalla och regniga höstnåtterne, uppgaf, att hon fruktat för, att den eller de som hyste henne, skulle derigenom ådragit sig hat och förföljelser af hennes plågare; helst hon sade sig ej hafva haft något mehn deraf att hon varit uti om nåtterna, samt i allt fall föredrog detta framför att vistas hos madam Winberg. I afseende på sjelfva våldet, afgaf mamsell Svedmark en i hufvudsak öfverensstämmande relation med hvad de tilltalade, förutan Holm, samt åtskilliga vittnen derom beråttat. Upsala den 7 Nov. Ryligen från rådstuguhåktet förrymde S. Kåmpe, som natten till förliden thorsdag förmodas hafva gjort inbrott vid Qvarnbo vårdshus, der han dock förmodligen blifvit störd och ej fått någonting med sig, blef förliden natt gripen vid Wånge kyrka, just som han med det derstådes stulna kyrksilfret, inlagt i en prestkappa, hoppade ut genom kyrkfönstret. Ehuru tjusven haft den försigtigheten att hånga bårtåckena för fönstret till sakristian, dit han inbrutit sig och der han sönderslagit fem lås för att åtkomma kyrkans silfver och penningar, hade förbisarande märkt ljussken derstådes och skyndsamligen sammankallat solk i grannskapet, hvilket just ankom i rått tid för att gripa tjusven på bar gerning. Kämpe år redan till fängelset återförd, utan att, efter hvad hittills veterligt år hafva hunnit begå några större brott. Allt det i Wånge stulna har återbekommits. Vid visitationen i fångelset befanns han i munnen ega förvarad återstoden af de penningar, han i kyrkan tagit, men allt hittills lyckats undandölja. (U.) ———— — —