Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 november 1851, sida 1

————————————— huset herrskade en lislig rörelse. Tvenne tjenare rengjorde och putsade en dyrbar vagn; från stallet hördes håstar stampa och gnågga. I förstugan stod en ung flicka och skåmtade med en betjent. Då hördes inifrån det klara ljudet af en silfverklocka; flickan skyndade in och sade förskråckt; — Min Gud! nu vill herrn ha sin frukost, som ånnu icke år fårdig! Men kort derefter ilade hon uppför trappan och stållde en pråktig kaffebricka med frukosten framför en herre, som med hufvudet lutadt i handen, satt tankfull i stora salen. Hvarken vid ineller utgången sade hon ett enda ord. Herrn tycktes ånnu vara mycket tankspridd, och intog sin frukost, utan att rått veta hvad han gjorde. Mbblerna i salen ntgjorde en brokig mångd. Några visade sig genom sina rika och fina former vara produkter af den nyaste smaken, men jåmnte dem stodo stolar och dragkistor, hvilkas mörka särg och plumpa form antydde deras höga ålder; samt tillochmed saker hviltydligen trottsat tidens makt i två eller tre århundraden. På våggen hångde nedrökta taflor, hvilkas gyllene dambetäckta ramar för