Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 november 1851, sida 2

Rättegångsoch Polissaker. Sistl. söndags åttadagar ägde en opinionsyttringaf några arbetskarlar i Majorna rum, på det sått, att dessa, kånslige måhånda af den oförått och våldsamma behandling, hvilken vederfarits mamsell Svedmark, på eftermiddagen infunnit sig hos läsaremadamen -Häda Winberg och velat kåpa mjölk, samt, då den 4heliga madamen, som lärer hafva mjölkförsåljning, icke velat Åpå sabbaten försålja denna vara, utan bedt dem gå sina färde, sönderslagit en och annan fönsterruta till Winbergs rum och sönderbrutit dörren. Håndelsen anmåldes imellertid af Winbergskan uti poliskammaren, som derom anstållde undersökning, hvarvid samtlige parterna voro tillstådes och styrkte Winberg angifvelsen med vittnen. Poliskammaren remitterade målets vidare fullföljd till Såfvedahls Häradsrätt, hvarest HädaWinberg lärer sedan flera år tillbaka, vara särdeles väl känd. Stockholm den 13 Nov. Största delen af Munkbrohamnens respektiva mångelskor stodo i går inför polisens dombord. De voro afdelade i 3:ne olika mål, hvilka uti löjlighet och småaktighet icke gåfvo hvarandra ester. Först påropades Asklund med hustru Asklund-, hvarpå mångelskan Asklund, antagande den mest jovialiska min, framträder, och derefter synes hennes f. d. kåra hålft, instrumentmakaregesållen Asklund, åtföljd af ett halft dussin mångelskor, hvilka skola höras som vittnen. Rapporten upplåses, hvilken innehåller att Asklund angisvit sin numera frånskiljda hustru att hafva förföljt honom från rådhuset till Adolf Fredriks kyrka, och derunder utfarit i skålsord. Polism.: Nå! Asklund, anser han sig icke vilja nedlågga sin talan, då upptrådet skett makar emellan? A.: Nej, på inga vilkor, hår har jag Kongl. Maj:ts nådiga utslag på att jag år henne qyvitt, och derför vill jag ha gatufred. Hustru A.: Kåra hr lagman, det år alldeles osant hvad min fordne gubbe såger, ty se så gick det till, att då jag i går åtta dagar sedan gick från råtten, der vi ha en annan process, så hade han Lindqvistan med sig, och då jag vet att hon nu blifvit min eftertråderska uti det åkta ståndet, så röt jag åt Lindqvistskan lite, och kallade henne för hvad hon år och förblifver för min råkning, men se Asklund sa jag aldrig ett ord åt, oaktadt jag tånkte mycket, men jag höll inne dermed. Polismåst.: Har du varit otidig, så erkänn ditt brott. Hustru A.: Kommer aldrig i fråga, nådig lagman. De vittnen Asklund har med sig få gerna såga hvad de veta, men jag bedyrar att Sandbergskan, som står der, icke var nårvarande, och Lindqvistskan får då icke ORO ÖV RR