Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 november 1851, sida 2

imot krossades han af den tanken att icke genast så återse sin ålskade och rycka henne ur eländet; ovissheten om hennes Ode ingaf honom fruktan för en ny olycka. Notarien fåstade sina ögon på den unga mannen och erfor ett hjertligt medlidande. Andtligen försökte han trösta honom: — Ni år ännu ung, herre, och öfverdrifver, liksom ungdomen i allmånhet, både er sorg och er glådje. Er förtvislan år ogrundad; nu för tiden år det lått att upptåcka dem man vill uppsöka. Med tillhjelp af litet penningar och någon möda år jag öfvertygad att jag inom få dagar skall få reda på, hvar hr van Vlierbeke uppehåller sig. Jag skall åtaga mig dessa efterspaningar och hvarken spara tid eller möda, får att förskassa er tillförlitliga underråttelser. Gustaf betraktade notarien med nya förhoppningar, tryckte hans hand och sade med tacksamt leende: — Visa mig denna ovårderliga tjenst, herr notarie; spar dervid icke på penningar; upprör himmel och jord om det behöfs: men låt mig för Guds skull, så snart som möjligt få veta, hvar herr van Vlierbeke och hans dotter befinna sig. Jag kan icke beskrifva för er mitt hjertas oro och längtan. Er för